Aftonbladet – 10 juni 1843, sida 2

Motdershjertats ömma känsla! Säg, att hur vi än må skiljas, Strömmar ju i vära hjertan Samma varma, klara purpur, Strålar ju i våra själar Samma tankars himlastrimma! Allt det sanna, goda, sköna, Som uti vårt inre vaknar, Ljuder ju i samma toner! Ingen makt på jorden stänger Tankens flygt och känslans låga. Derför, fast vi äre skilda, Låt oss, hulda dotter, mötas Dock i våra bjertans kärlek ! Farväl. Det brusar kring oss. Tidens nya krafter Med dofva suckar vakna uti djupet: De morgna sig, slå upp de skarpa ögon Och jublande hvarandra hastigt känna. En ande, mäktig, som ett Herrans väder Igenom galla blåser, och ur alla Ett tusenstämmigt samljud hyälfver fram, Likt sångens storm ur orgelns silfverpipor. De väckta krafterna, de ädla, rika, De voro fordom, som svartalfers flock, Till djupets hålor dömda, men i djupet Den tryckta ätten vexte, grep omkring sig, Ty velan?dets och tankens krafter äro Ett himmelskt slägte, ett odödligt folk, Som i förtryck, i blodbad ej förgås. Men anden, som de höga krafter fattat, Är fridens ande, är den mäktigaste, Som vandrar fram igenom menstligheten. Den stolte, väpnad med sitt leende, Med himmelsk kärleks blixt i klara ögon, Försmår de usla vapen, som blott döda. Han gifver lif. Hans vink går som en fläkt Af sjudande föryngring genom folken. Han rycker dem med makt ur hemmets skygd, Och drifyer dem, att mot hvarandra ila, Dock ej med lumpen blodtörst, nedrigt hat, Men med cen helig vänskaps öppna armar. Den anden är det, som oss fört tillsammans Med eder, vetenskapens ädla söner! , J ären fridens hjeltar! Segrens ära, Af mord och menskoblod ej fläckad, himmelsk, Som den i ljusets verld, i tankens höfves, Den vinkar eder! Kämpar! Hell för den! Hell för allt ljust, allt heligt, sannt och fritt, Det är vår belsning, är vårt afskedsord Till eder alla! Tagen denna helsning, Ur varma hjertan, varma för ert kall Att varda Nordens ljus, att varda stjernor På vetenskapens höga himlahvalf! En krans af stjernor, sluten eder ring Kring folkens själar, höjen dem med er Att det må bli i bildning, sång och handling, Ett folk i norden, blifva en förening Af allt hvad herrligt och odödligt lefver I andens verld, i folkens tänkesätt! Då skall, hur yttre öden än gestaltas, Vår vänskap genom sekler sträcka sig! Vår helsning fören öfver: Eyrarsund: . Hell Nordens fribet! Hell dess nya enhet!