Aftonbladet – 10 juni 1843, sida 2

—— nn —2—423n-2X OMM ke KW NN — med ett ord, en tusenkonstlare och allsingen dag drifvare, räckte en gesäll, som återkom från en tröt tande vandring, en dryck, den han sjelf tillredt oci prisade såsom uppfriskande. Gesällen drack, mel erfor, i stället för en uppfriskande känsla, häftiga ko lik-känningar. En tillkallad läkare efterfrågade hvar drycken var bryggd på, och man bar fram uti et käril med påskrift dubbili kotsyrad pottaskar, et farligt gi!t, nemligen arseniksyrad pottaska. Aiguebell hade nyligen låtit hemtaga af beggedera, och olyck lig vis hade kärlen blifvit förvexlade. — Garfyvarcgesäl len vände sig till en advokat och stämde sedan si mästare med anspråk på 3000 francs ersättning fö sveda och värk. Aiguebelle, som redan gifvit honor 50 francs, dömdes af juryn till 200 francs böter oci 1500 francs skade-ersättning. : Ungefär vid samma tid dömdes en för äktenskaps brott på bar gerning ertappad person att honorera ex vid tillfället högst oortografiskt skrifven förbindelse utgifven till den förfördelade, på 40,000 francs. — Såsom ett bevis på huru mycken tillzifven het foglarna hysa för sina ungar, berättas följand händelse: I Zmolen vid Radom uti Polen uppbran: nyligen ett bränneri, vid hvilket en stork byggt sit bo i ett träd. Honan, som låg på ungarna, besvära des mycket af eldgnistorna, men ville ändå ickelemn boet, utan i stället bredde hon ut sina vingar, för at skyddå boet från gnistorna, som nedregnade från all håll. Elden fattåde imedlertid uti trädet;( stamme och grenarne brunno, och ändtligen äfven boet. Ho nan ville dock icke lemna sina ungar, utan blef med dem ett offer för lågorna. Under detta flög storkel rundt omkring boet och slog med vingarna till teckel af sin förtviflanr. — Storstensfejarne i London äro mycket be kymrade öfver saltskattens uppbäfvande. Förat för sålde de sotet såsom gödningsämne till 4 shill. 2 d måttet ; nu erhålla de endast 4; d. derför, emedai landtfolket köper gödningssalt. Kd