Aftonbladet – 9 juni 1843, sida 2

de förra hade ock de sednare länge gjort det och likaledes förgäfves, emedan i stället för den Gudamakt, som förenade de förra, hade dess motsats, Splitet, i hamn af en Valkyria, nedstigit till de sednare, hållit iem andligt obekanta för hvarandra och ofta fört dem kämpande mot hvarandra. En annan tid hade nu -kommit. Fredens och en högre kulturs försonande Genius hade som en ny Balder fört Dana och Svea Lill hvarandra och lagt deras vapenlösa händer i hvarandra till en avdlig förening, den enda deefter sträfvade, och den enda bestående, emedan den är upphöjd öfver tid och rum. Med tillfredsställelse säg Sverige ett bevis deraf i det besök Danmarks studerande ungdom här gjort. Denna ungdom, sjelf sitt lands framtida hopp, hade nu med den, som utgör vårt fåderneslands, på Odens hög och vid vår störste Konungs minnesvård ingått den fordna fostbrödraförbindelsen, att ett skulle lika öfver alla gånga, ett lika delas af alla, och detta ena var kärlek till ljus och dygd, sanning och rätt, fäådernesland och nationalitet med allt hvad de omfatta dyrbart och vördnadsvärdt. Talaren föreslog derefter välkomstskälen för de unga gästerna. Sedan Danske teol. kand. Böggild svarat härpå såsom det nämndes i gårdagsbladet, uppträdde Hr professor Thomander, och föreslog skålen för Köpenhamns universitet. Tätt invid Skandinaviens jord har en blomster-ö lägrat sig för att vakta Öresund. Hon reser sig icke upp på alla fyra fötterna, såsom sin norske broder i sitt öfvermod för att visa sin breda fjellrygg; utan mild och leende till sin natur, ligger hon i sommarljuf beqvämlighet ocH svalka längs utmed vattubrynet och räknar till ett tidsfördrif de många yfviga seglen, som vimla der framför henne, förvissad derom, att ingen gerna far förbi, utan ett godt ord till henne. Hon är ingen turk, utan hon är döpt, hon som en annan, det kunde vi nyss förstå af hvad en af hennes målsmän i en helt andelig mening uttalade; men hon saknar icke derföre sin Bosphor och sina Dardaneller. Det är icke underligt, att skalder och konstnärer trifvas väl hos henne, der man drömmer, såsom vi nyss hörde, så barnsliga, så älskeliga drömmar; ty skåiden och konstnären äro ju de skönaste drömmare. Också har hon ju samlat och samlar ännu konstens ypperste omkring sig. Det är mera underligt attunder en himmel, det man drömmer så :könt, man äfven kan tänka så skarpt som den strängaste vetenskap tänker. Att imedlertid detta är förhållandet. det har hon redan i århundraden med den största klarhet bevisat. Seeland hyser, om icke nordens äldsta universitet, åtminstone det äldstas tvillingsyster. I en tid, då förstfödslorätten gäller ett så litet belopp grynvälling, vore den mödan föga lönande, att söks få på håret bestämdt, hvilkendera akademien är den äldsta, antingen Köpenhamns, som har ett 50 års äl dre fadderbref att uppvisa, eller Upsalas, som varit mera giftlysten och derföre låtit viga sig ett år tidigare. Vare härmed huru som helst, det vissa är. att såväl det ena som det andra strålar af vidtfrej dade verldsberömda namn; och har det förstnämnda: ära och rykte också gått ännu längre i söder än norr, så härrör detta endast deraf, att ishafvet är er gräns, som sjelfva snillet och ryktet icke kunna öfver stiga. Dock äfven i detta bänseende har Köpenhamn universitet gjort det omöj!iga. I sjelfva ishbafvet lig ger ett stort och underligt ö-land. Det är väl ickt blomstrande som Seeland, dock är det likt oss gamle åt hvilkas ungdomlighet den siste talaren gaf ett si smickrande vittnesbörd: dess inre brinner ännu un: der den skenbara kölden på ytan. Det är rikt på gamla minnen; dessa minnen äro våra, de äro. nordens gemensamma. Det är den enda ö, hvars gamle lagbalk som bekant är kallas den Grågåsen, säger värt tungomål talas i tre konungariken. De kunne icke säga så om det närvarande. Den förre talarer har redan nämnt, hurusom splittringen i norden har blifvit en splittring äfven i grammatikan; men de hafva dock kunnat säga så. Till sjelfva Island kasta Köpenhamns universitet sina lifvande strålar. En skå för Köpenhamns universitet! Hr Comminister Mellin. Helsingforss universi tet, på vers. (Dessa verser hafva vi ännu ej erbållit, men skole derom anmoda författaren, som vi hoppas benäget meddelar dem.) Hr Doktor Berg för Lunds universitet: M. H. Då jag har äran föreslå en skål för Lund: universitet, återkallar jag hos många bland oss minnen af en tid, af ett ställe, som äro oss kära. Hu ofta skådade vi ej der från Helgonabacken i morgon. solens glans tornen af Danas stolta konungastad. Mer detta land der bortom hafvet var oss länge ett främ. mande land. Fjorton år äro nu förflutna, sedan Teg når i Lund lagerkrönte Oehlenschläger, sedan de stu derande från Köpenhamn och Lund hos hvarandr: aflade det första ömsesidiga gästbesöket. Vänskaps banden, en gång krutna, hafva sedan förblifvit oupp lösta. Det haf, som förr skiljde, förenar nu de tven ne universiteten i hvarandras åsyn. Det vore korrt synt, att i detta förhållande finna blott en slump Sverges södra universitet måste akta uppå det lif, son rör sig i det der landet, som synes på andra sidar hafvet, det måste sträfva att med detta land öppn: en byteshandel af vetandets skatter, det måste sträfv att med detsamma knyta gästvänskapens band. Ha tack du Saxos gamla stad! du Sveas öga i Söde för de skatter af visdom och vänskap, som du åt os os: