Aftonbladet – 8 juni 1843, sida 3

deras pligter till andre än deras rätta förman bestäm mas. JydX—n. — Hr kommendörkaptenen Hjelm har benäge meddelat Red. till införande nedanstående berät: telse om en intressant och vigtig uppfinning: Till deras kännedom som intressera sig för ångfartens framsteg och förbättringar. Då det är bekant, hvilka stora summor blifvi bekostade på försök att förbättra ångfartygens hittills brukliga skofvelbjul, torde bekantskapen med en — efter hvad mig berättats — af hr David Napier i London nyligen begagnad, högst enkel method, till undvikande af deras förnämsta olägenheter, icke blifva ovälkommen, helst dessa kunna utan några betydliga kostnader afbjelpas och derefter förändras. Fartygs framdrifvande medelst ångkraft är alltför kostsamt för att tillåta denna krafts ändamålslösa förspillande. Med de vanliga vattenhjuler spilles mycken ångkraft, som icke kommer fartygens framdrifvande till godo, och som går förlorad genom mekanismens ofullkomlighet hos när varande brukliga skofvelhjul. De vid bjularmarne fästade skoflar borde un der hjulets rotation fatta och släppa vattnet ut en deremot vertikal ställning, eller så, att de på det fullkomligaste sätt bidraga till fartygets fort komst: när de icke hafva någon egen rörelse utom den att medfölja bjulets, blir deras verkan til fartygets framdrifvande ofullkomlig och detta mån af hjulets mindre diameter. Innan skofvelr fördelaktigast bidrager till fartygets fart eller kommer uti en vertikal ställning emot vattnet, fordras en derpå verkande högst betydlig kraft, sva rande emot det mer eller mindre lutande planet: motstånd, då det fattar och släpper vattnet, jemte deraf följande bakvatten. Denna för hufvud: ändamålet, fortkomsten, förspilda kraft synes och lärer hafva visat sig genom hr David Napiers method kunna besparas. De försök, som på ångfartyg, till. vinnande al samma ändamål, hittills blifvit gjorde, hafva varit åtföljde af betydliga kostnader, samt medfört mycken friktion och komplikation. Af allt hvad jag i den vägen hört och sett utfördt eller beskrifvet, så förekommer mig som hr David Napiers method är den enklaste, ändamålsenligaste, lättaste att utföra och som medförer minsta friktion; derefter kunna de numera vanligast begagnade vattenhjulen utan betydliga kostnader förändras; äfvensom den till fartygets fortkomst verkande skofvelarean alltid kan utan hinder för farten göras tillräckligt stor, ehvad fartygets djupgående är mer eller mindre, med eller utan last. Dymedelst vinner machineriet en jemnare gång under fartygets tvärskeppsrörelser och uti sjögång; äfvensom den skakning, fartyg och machiner erfara genom de fasta skoflarnes anslag emot vattnet, kommer att försvinna, sedan den direkta kraften till framfart verkar horizontelt i stället för cirkulärt. Hr David Napiers method är helt enkelt den, att skoflarne förses med jernaxlar, hvilka blifva stadigt fästade vid dem och på deras ungefära halfva höjd, axlarnes ändar komma att röra sig i hål på vattenbjulsringarna, så att skoflarna kring denna axel kunna rotera; vid dessa axlars yttre eller inre ändar, eller ock uti båda — om behöfligt — fästas fasta eller stående lika långa jernvefvar af cirka halfva skofvelns höjd; dessa vwefvar ställas i riktning med skoflarnes plan och förenas till likartad rörelse genom en något tung och stadig jernring, hvaruti vefvarnes axlar genom hål blifva rörliga. Denna ring blifver cirkelformig, utan centerarmar eller radier, får en kringgående rörelse i likhet med vattenhjulet, men gör denna rörelse ikring sin medelvunkt, så mycket nedomy vattenhjulets som skofvelvefvens längd. Då nu vattenhbjulet roterar kring sitt center, så roterar den sednare ringen kring sin medelpunkt, hvilket, till följe af dennas belägenhet nedom den förra, håller vefvarne nedåt och sålunda skoflarne i en emot vattnet beständig vertikal ställning. Den friktion, som uppkommer genom vefaxlarnes rörelse uti hålen på ringarne, blifver visserligen betydlig, serdeles om desse i sina lager icke äro svarfvade, eller hålen i ringarne väl borrade; men att öfvervinna detta motstånd, dertill fordras på långt när icke lika kraft, som att öfvervinna vattnets emot de vid hjularmarne fasta skoflarne, då dessa, såsom lutande planer, deruti röra sig med vattenbjulets hastighet. Det kunde synas som ringen, hvarmed skoflarne gifvas liktidiga och likartade rörelser, under vattenhjulets hastiga rotation, skulle fordras af betydlig tyngd, för att tvinga skoflarne till en vertikal ställning emot vattnet. Detta torde icke blifva händelsen, om axlarne på skoflarne sättas nedom deras halfva höjd, så att planerna blifva något större öfver än under axeln, derigenom desse af vattnets betydliga motstånd tvingas till en deremot vertikal ställning.