Aftonbladet – 8 juni 1843, sida 1

GUVERNANTEN ). EN GENREMÅLNING AF ONKEL ADAM. VIL. DEN FÖRSTA KÄRLEKEN. Fruns uppmärksamhet på allt hvad Lotta före tog sig och sade, tilltog med hvarje dag och ble allt mer och mer tr yckande. Rådinnan tyckte bära något på hjertat, något bittert, som gaf si luft mot guvernanten, visst icke Ii några hältigar utbrott, utan blott på bildadt maner i stickor och någonting frånstötande i sättet att vara. Lott sökte genom uppmärksamhet, genom en undfal lande flathet att besegra fruns onda lynne, ho försökte till och med samma kur, som David an vände på Saul, spelade för frun alla hennes fa voritstycken, men med lika liten framgång, son den smorde Gudsmannen, ty rådinnan var för stockad i sitt hjerta. På detta sätt försvann små ningom det sista srandet af flickans ungdoms glädje, hon blef småningom en dyster, trånand varelse, som ansåg sig ensam i den stora rö! liga verlden, som såg menniskorna strömma för bi sig, än gruppera sig, än åter skingra sig, me alla flögo förbi, liksom hon suttit och betrakt: dem i en camera obscura, de sprungo spårlös öfver taflan, och intet öga rigtades på henne, in gen tanke fästade sig vid henne, der hon sa undangömd. Denna ställning utbildar småningo en varietet af karakter, som man kunde kal för guvernantlynnet; den förorsakar en sjukdo: ) Se Aftonbl. N:is 122, 123, 125, 126, 1927, 128 oc 129. .