Aftonbladet – 7 juni 1843, sida 2

oss ur en andaktsbok, jag vill sjelf vara närva rande; det kan vara nyttigt för folkets skull, son hos oss ser sann gudsfruktan, sådane samman komster ser jag gerna; men att som en nunn ligga på knä i ensligheten och bedja, är opassande det är pielisteri, som jag redan en gång sagt, oc! om hon vill vara qvar i vårt bröd, så får hoj upphöra med det der; om hon vill fortfara, ka hon flytta bem till sin mamma och äta henne bröd, blott hennes böner ersätta kostnaden fö hennes Vvivre.n Efter denna lexa gick kommerserådinnan ocl Lotta brast i gråt. Det var hårdt, det var grymt att ej få bedja till Gud, så som hon lärt de hemma hos sina föräldrar, den morgonbönen oci gen aftonbönen hade så underbart stärkt henne betryckta själ, men hon vågade ej mera följa der samla seden; ty med den befattning, hon nu in nehade, kunde hon understödja sin mor, då hon utan den, måste blifva en tynsdi modershemmet Imedlertid företog man hädanefter att hvarje ftermiddag, efter kaffet, läsa en betraktelse ui n andaktsbok; rådinnan satt der, uppmärksam på varje mine, Som röjde sig på Lottas ansigte, oct jorde sina anmärkningar vid hennes deklamation ättade och förmanade sina döttrar och afbröt be tändigt läsningen med egna, fromma betraktelser vid hvilka hon sällan underlät att framställa sig ch kommerserådet som ett par Christi troshjelar, hvilka i lära och lefverne uppfyllde en sann cbristens pligter. Flickorna halfsofvo och gäspade mellanåt, men höllo handen för munnen, emedan ljest frun straxt kom med sättet att gäspa antängigt. Rådet, som älven väl, för folkets skull, jar närvarande, satt i en stor ländstol och so!