Aftonbladet – 6 juni 1843, sida 2

WERE SILEPPI NES Creme — Jag vet allty sade gubben och smålog, då han steg ur vagnen; ,jag är det jag är, men ske Guds vilje; för det skall du, mor, icke se så ledsen ut; Gud ske lof, det går ingen nöd åt ossån Hans hustru och Lotta fingo liksom nytt lif, ty begge hade fruktat, att pappa skulle taga illa vid sig, men, Gud ske lof, han tog det kallt och nu var sorgen öfver, fastän frun nog gerna önskat sig att få bo i prostgården och få så stor tionde, som den fick; liksom Lotta redan räknat ut, huru trefligt hon skulle göra i den lilla, förfallna, syrenhäcken, som fanns vid prostgården. Alla hade byggt sina luftslott och för alla hade de ramlat, men då icke pappa sörjde, så sörjde också ingen annan. Gud ske lof, att det gick så lätt öfver för pappa, sade gumman till sin dotter, då komministern gått ner i silt rum; jag fruktade verkligen, ty pappa gjorde sig så säker, och så har han, alltsedan baronen dog, ej varit som förut, han bar tagit allting så häftigt och så svårt, så alt, Gud vet, om ej stackars pappa tog sin knäck den dagen, han stängde så in sig och gret — det hade han aldrig gjort det jag mins, fastän mån gen sorg gått öfver Oss. Om aftonen satt pastorn inne hos sin familj. Han var ej glad, ty att han ej fått :mer än 7 röster i en församling, der han lefvat och verkat i nära trettio år, der han läst välsignelsen. vid så mången bröllopshögtid, invigt så många till Christi medarfvingar i dopet och tröstat så mången på dödsbädden, och der ban väntat att finna kärlek för så mycken: kärlek hon bevisat; det gjorde nonom ondt. Han fann att ban bedragit sig, och han satt och uppgjorde inom sig en redozörelse