Aftonbladet – 6 juni 1843, sida 2

Ja, trösta dig vid det, yttrade gumman; pvi skola sälja silfret och betala den skulden; men var lugn, som jag, min gode gubbe, jag skall läsa Guds ord för dig i natt. Och den goda hustrun läste Guds ord hela natten för sin man, som låg tigande i sängen, xeed händerna sammanknäppte till bön; Mot morgonen blef han svagare och gumman upphörde att läsa. Då hon nalkades honom, för att höra hvad han ville, hörde hon honom läsa en tyst bön för sig sjelf och namnet Wilde sväfvade ofta från hans läppar. Han bad Gud för sin sons förförare, för sin even mördare; han var bedragen in i det sista ögonblicket och spillde sin sista bön på en ovärdig... Klockan var fyra och solen stack in I rummet, då tyckte gumman, att han på en gang blef så lugn; Lotta stack sitt lockiga hufvud inom dörren, hennes röda ögon visade, att hon gråtit. Tyst! pappa sofver, hviskade gumman, och sakta på lå smög sig flickan in i rummet; men solen upplyste snart hela den lilla kammaren och kastade sina skarpa strålar på den sofvande gub-bens stilla drag; men han sof ändå, den jordiska solen hade för honom förlorat sin glans. Gud, min Gud! pappa är dödi ropade gumman, och krampaktigt slöto mor och dotter hvarandra i sina armar. (Forts. följer.) ER — DistrAKTon. En person skref en gång följande bref till en af sina vänner: Min bäste L., jag bar glömt min guldsnusdosa hos dig; var god och skicka mig den med budet, som framför dessarader. I — Just aå han skulle försegla brefvet, fann han sin dosa och tillade nu såsom postskriptum: Jag har funosan; gör dig således intet besvär. glade han brefvet och afskickade det. Derpå för