Aftonbladet – 6 juni 1843, sida 2

ANLEDNING AF DEN GRAVESKA RÄTTEGÅNGEN. )g Redogörelsen för den märkvärdiga Graveska rätegången har nu, såsom våra läsare redan sett, ned sistlidne Eördagsbladet fortgått till slutet af nspektoren Graves relationer. Redaktionen hade cke ämnat att utlåta sig något öfver detta ämne, nnan skriftvexlingen inför kämnersrätten hunnit ullständigt meddelas. En serskild omständighet öranleder oss likväl, att för ett ögonblick afvika rån denna föresats. Åtskilliga personer hafva nemigen såväl bär i hufvudstaden, dels muntligen, lels uti insända artiklar, som genom bref från andsorten, hvilka vi hafva framför 0ss, uppmanat Redaktionen, att öppna en subskription till förmån ör Hr Grave, på det han må blifva i tillfälle att unna fortsätta och utföra sin rättegång å vedervörlig ort, sedan kämnersrätten här emot förmolan förklarat sig obehörig att handlägga densamna. Utan att för närvarande ingå inågra betrakelser öfver saken i dess helhet, hvilket både vore för tidigt innan hela rättegången hunnit reereras, och sannolikt öfverflödigt vid ett tillfälle, lå så många handlingar och ännu lefvande vittnen innas åberopade, att saken talar för sig sjelf, aner dock Redaktionen för en skyldighet, att icke indandraga sig att efterkomma ifrågavarande uppnaning. En lista är för sådant ändamål inlemad på Aftonblads-kontoret å Stadssmedjegatan, ifvensom Red. sjelf vill mottaga och redovisa de medel, som direkt till byrån aflemnas, eljer med posten kunna insändas. Vi önska enlast att dervid få göra tvenne förbehåll: det ena att de bidrag, som benäget lemnas, icke må åtföljas af sådana deviser eller yttranden, hvilka Red. kunde finna sig föranlåten att utesluta; det ndra, att hvad som skickas på posten må benäs set inneslutas i rekommenderadt bref, emedan Red. annars icke kan ansvara för redovisningen. — För öfrigt kan man icke annat än finna det ulmänna deltagande för Hr Grave, som väckts af lenna rättegång, ganska naturligt. Huru den än nå komma att bedömas i en eller annan detalj, r det likväl redan, af hvad man hittills känner ych sett verificeradt, tillräckligt konstateradt, att Tr Grave, under en tid af aderton år, mångfaldiga sånger och nästan oupphörligt sökt, men ännu Idrig lyckats att erhålla sina fordringsanspråk i ch för tjenstebefattningarna vid H. M. Konungens sgendomar pröfvade på det sätt, som andra försaltare hos enskilda vanligen få åtnjuta; att ehuru let vill synas af hela sakens sammanhang och af sraves eget medgifvande, att H. M. Konungens fsigt ifrån början varit, att Grave icke skulle ida någon orätt, så har dock denna afsigt kringtts och tillintetgjorts på det mest besynnerliga