Aftonbladet – 6 juni 1843, sida 1

het och att hans son, som . ansett Georg som en bror, nu djupt sörjde en väns olycka. Ett fint smålöje spelade på baronens ansigte, då han med sin stora karniolring förseglade ett bref, som skulle kasta förtviflan och sorg på en oskyldig gubbes hufvud och störta en hel familj i förderfvet; men kan smålog ändå, ty det var slugt gjördt och baronen gladde sig alltid, då han öfverlistade någon. Då tyckte han sig liksom vara segrare på slagfältet och han visste ej, att han nu besegrat en obeväpnad, ett gråhårigt barn, som ej visste hvad svek var och ej bade några vapen deremot. Men vissa menniskor glädja sig dock åt segern, huru lätt vunnen den också är, glädja sig at att bedraga äfven den oförberedde och liksom yfvas öfver sig sjellve, när de kunna gifva sitt tomma bjerta en segerbulletin om ett nattligt anfall påen slumrande vän. Pastor Åkerlind skulle, som författningarne påbjuda; aflägsna sig från valstället, eller som det blef valplatsen, der hans sent tända hopp skulle tillintetgöras; han reste bort om Lördagen före valdagen. : Sjelfva valdagen samlade sig allmogen mangrant, men det var tyst, den ene liksom blygdes att e på den andra, ban fruktade förebråelser från alla håll; ty en hvar för sig trodde sig ensam nödgas öfvergifva sin gamle pastor och rösta på en alldeles okänd person, magister Talterqvist, just han, som hade predikat sämst, och som med sin djupa vördnad för det höga, älskade herrskapet på Helleby gjort sig misstänkt hös bönderne; Det är nämligen en beklaglig sanning, att svenska bonden i allmänhet tror sig stå i opposition mot allt hvad berre heter och således ofta nog gör de så kallade bättre orätt, Felet ligger likväl endast hos de bättre — de mera upplyste, som gjort så litet för bondens upplysning, som tyckts med vilja vid alla tillfällen hålla honom 1 ett andligt beroende och nätt och jemt unna honom sin christen