Aftonbladet – 31 maj 1843, sida 2

4 laga handlingssätt, serdeles då de derjemte egnat sit -Jåt det aktningsvärda kallet af fäderneslandets försva. -Irare och det, i denna deras egenskap, företrädesvis -fålegat dem att, i motsats med hvad nu inträffat, frår allt, så utländskt som inländskt våld, skydda deras med borgare, samt värna och försvara den allmänna husoch hemfriden. Derjemte få vi härmedelst fullfölja våra förut framI ställda jäfsanmärkningar emot de, såsom vittnen af t hörde spisqvartersidke:skan Lindberg och dess fem SIstycken pigor, Wallerström, Nordström, Malmqvist, Stark och Bergqvist, hvarvid förekommer, att Lindt berg, genom en alldeles oförsvarlig underlåtenhet, att I utsläppa sina bullersamma och troligen mycket upprymda gäster, vållat och varit första orsaken till hela uppträdet, samt att hon, äfven sedan oljudet i nedra Iförstugan hade börjat, uraktlät att öppna porten, då, Ii motsatt fall, kontraparterne troligen genast aflägsnat sig och alla vidare våldsambeter uteblifvit. Denna j hennes sednare underlåtenhet är för öfrigt så mycket -j mera klandervärd, som bon sjelf uppgifver sig hafva TI genast, så fort hon hörde ringningen, sprungit om en del af officerarne uti trapporne och framtängt ända I till förstuguporten, och alltså icke saknade tillfälle att, (Jutan all svårighet, verkställa denna hennes skyldighet; likaledes ligger det Lindberg till last, att hon, som närmare kände förenämnde hennes gäster, och deribland äfven löjtnant Wahlfelt, icke genast tillkännagaf den sistnämndes namn, då hon uti mitt, Frösslunds, rum hörde, det Wahlfelt derstädes derom tillfrågades, utan tvärtom, genom fördöljandet deraf, röjde sinafsigt att hindra våldsverkarnes upptecknande och befordrande till välförtjent straff, samt tillika vållade Wahlfelts qvarblifvande och sålunda till någon del de derefter följande våldsamheter; hvarförutan Lindberg, efter hvad under ransakningen förekommit, på flerehanda sätt deltagit uti och befrämjat oroligheterne; att mamsell Lindbergs pigor, enligt bvad vittnet Nyström, med flera, intygat, ifrån restaurationsrummens fönster tillropat officerarne att återkomma, för att uttaga en deras kamrat, som de alldeles sanningsstridigt uppgåfvo vara af oss qvarhållen, och så illa misshandlad, att han skrek och jämrade sig, samt att fara vore, det han kunde blifva ihjelslagen, hvilket tillrop pigorna Malmqvist och Bergqvist erkänt hafva skedt, utan att någon den ringaste anled-. ning förefunnits till ett sådant förhållande, som de: sålunda falskeligen föregifvit; att Bergqvist, ehuru uti. förstugan af pigan Hammarström förhindrad att öppna porten för de utifrån påbultande, likväl sedermera genom fönstret nedslåppt nyckeln till samma port, och att Wallerström försett Hr löjtnant Virgin med den yxa, han för dörrens sönderhuggande begagnat, m. m.; medelst hvilket allt och hvad för öfrigt emot dessa pigor förekommit, det vore ådagalagdt. att de icke allenast genom falska och diktade uppgifter uppäggat och förledt till de sednare våldsamheterne, utan; ock, lika med deras matmoder, betydligen föranledt, främjat och befordrat våldets utöfning. Vi kunna alltså icke undgå att yrka, det spisqvartersidkerskan j Lindberg och hennes förenämnde pigor må, i stöd af 61 kapitlet missgerningsbalken, varda för delaktighet i missgerning ådömda laga ansvar efter den. af de, i samma kapitlet bestämda bestraffningsgrader som Kongl. Slottsrätten anser vara till deras brottsligbet, lämplige och yrke vi till följd häraf, att nämnde qvinnspersoner må för återgångsvittnen förklaras, och att deras, äfven detta förutan nog tvetydiga, o-! stadiga och emot hvarandra stridiga vittnesberättelser ! må lemnas .utan allt lagligt afseende. ; Då det lyckats våra kontraparter, synnerligast genom biträde af ofyannämnde deras qvinliga allierade ! att få berr konduktören Kemner förklarad jäfvig att i! 4 4 --målet vittne bära, eburu ban, såsom under hela upp-l: trädet närvarande, kunnat derom lemna de säkraste : upplysningar, har visserligen bevisningen blifvit derigenom mindre fullständig, än hvad den annars kunnat vara, men den är ändå, i förening med hvadi kontraparterne sjelfva måst erkänna, tillräcklig för ! a lagliga fällande. Sälunda är lagligen konstate-: radt: q 4:0 Emot herr löjtnant Tegner: att han vid första uppträdet i källareförstugan varit så godt som anförare för den fiendtliga styrkan, och, såsom med käpp försedd, börjat oliudet på ringklockorne äfvensom i förstugan utdelat flera slag, hvaraf tvän-e träffat mig Grundström och förorsakat blodvite i hufvudet; att ban vidare, tillika med sina kamrater, från gatan, bultat på den efter kontraparternes bortgång tillästa porten och under högljudda rop yrkat på att blifva insläppt, samt sålunda och genom hvarjehanda stoj och oväsende förorsakat en större folksamling: att han, inkommen i förstugan, deltagit i oljudet och bultningarne på min Fröslunds kammardörr; och att, sedan den blifvit öppnad, han på uppmaning af Wahlfelt att slå ihjäl mig Jacobsson, som då helt tyst och redligt placerat mig i soffan, med sin käpp måttat åt mitt hufvud 3:ne slag, hvaraf det första träffat mig jfver armen, det andra träffat uti det framför mig stående bordet så att ena skifvan sprungit i tu, samt4 derpå befintliga glas gått sönder, och det tredje träffat mig i ansigtet och förorsakat mig det större sår, ! hvaraf jag ännu bär och får för alltid bibehålla ett! ganska obehagligt och vanstillande lyte, — hvarförf utan tillkommer, att herr löjtnanten förfördelat den ji! ill stället kommenderade patrull, från hvilken han, ! shuru en gång fasttagen, lyckats lösslita sig och hvilcen han, efter hvad vittnena Nyström, Sundin, Stolls och Weber intygat, befallt från stället bortgå och förördelat med flere opassande ord, hvaribland äfven let af fähundar eller ;Iymlar förekommit. Genom detta herr Tegners förfarande yrka vi åho-s om ansvar efter 6 Kap. 10 S Kongl. Krigsartiklarne, If ör det han uti källareförstugan och således på allls nänt ställe utöfvat slagsmål, hvilket ansvar med den srändring 4 af Kongl. Cirkuläret d. 26 November 1842 bestämmer, bör honom ådömas med 6 veckor C ill 3 månaders arrest å högvakt samt efter 20 Kap. C 8 Missgerningsbalken, sådan den lyder i Kongl. ( örordningen d. 20:de Januari 4779, för det han med Nn erådt mod och i påtaglig afsigt att bruka väld, samt ålunda skada göra, brutit hemfriden, samt utan nå-t son från vår sida gifven anledning dertill, och således 9 tan föregående ordvexling eller bråskillnad tilldelat) nig Jacobsson sår och blodviten samt fördärfvat bord ; ) di LL I JL ör RS ch glas. Straffet är uti nämnde lagrum bestämdt till ö tt års fängelse med arbete samt etthundrade daler ilfvermynt böter.