Aftonbladet – 30 maj 1843, sida 1

hvilken, för än mera säkerhet, jag författade både på franska och svenska språken. Den 9 Augusti erhöll jag af Hans Exc. grefve Brahe underrättelse, att den Höge Egaren sjelf hade läst min supplik, och alltför gerna tillåtit, alt jag till trycket befordrade min relation om alla dessa tilldragelser, emedan, som den Höge Egaren skulle hafva yttrat, Han just önskade, alt publiken måtte få se, huru de personer, som Han lemnade sitt Höga förtroende, hade motsvarat det, Och som justitiekansleren Bergenschiöld, icke hade föranstaltat om den anbefallda kompromissen före sin bortresa, och det skulle komma alt dröja länge, innan han återkomme, så hade den Höge Egaren gifvit befallning, att t. f. justitiekansleren Nordenstolpe skulle besörja om kompromissens snara verkställighet, och hvarom Hans Exc. sade mig, att krigsrådet Ulrick skulle närmare underrätta mig, och önskade, att jag genast ville söka honom i Kongl. byrån, för att äfven af bonom erhålla en gratifikation, som den Höge Egaren befallt att mig skulle tilldelas. j Den 410 -Augusti infann jag mig bos krigsrådet Ulrick, som då sade mig, att Hans Maj:t hade uppdragit åt t. f. justitiekansleren Nordenstolpe, alt genast gå i författning com allt, hvad som rörde kompromissrättens skyndsammaste verkställighet; att Hans Maj:t hade haft nåden lofva,, det jag, på Dess bekostnad, finge resa till Norrbotten, der kompromissen skulle hållas, och att Hans Maj:t imedlertid haft nåden befalla, alt mig skulle tilldelas 25 Rdr, hvilka jag jemväl nu af Hr krigsrådet emottog, jemte tillsägelse, att sraxt gå till t. f. justitiekansleren Nordenstolpe. Den 414 Augusti infann jag mig hos honom och underrättades då äfven af honom, att Hans Maj:t hade befallt, det en kompromissrätt skulle sammanträdai Piteå, för att göra slut på den långvariga tvisten om mina fordringsanspråk. Hit. f. justitiekansleren förklarad då också för mig, huru det tillgår vid kompromissdomstolar, att ingen appel-derifrån eger rum, och att ej en gång Konungen kan en sådan dom ändra. Han tillsade mig derefter, att jag borde uppsätta ett skriftligt förklarande om åtnöjande, att genom kompromiss få tvistemålet afgjordt; att jag deruti också skulle nämna, hvilka jag, å min sida, hade valt till kompromissarier, oc alt dervid äfven borde bifogas räkning öfver de pretentioner, jag trödde mig ega. Allt detta hade t. f. justitiekansleren den godheten ganska omständligt för mig förklara, på det att, som han sade, jag måtte kunna riktigt öfverväga allt, innan jag fattade ett beslut, som vore så vigligt och afvörande, Fan hade derjemte godheten tillåta, att, sedan jag hade uppsalt koncept till det förenämnde kom promissbrefvet, skulle han bjelpa mig med de ändringar, som möjligen kunde vara nödiga alt göras, innan det af mig skulle aflemnas med underskrifvet namn. Jag omtalade då, att jag för två år sedan hade valt mina kompromissarier; men som det sedermera aldrig blef någon verkställighet dermed, Kunde jag nu icke vara rätt säker, huruvida desamma ännu ville befatta sig dermed och kunde af mig uppgifvas. Härtill svarade han, att jag borde med omgående post tillskrifva dem, för att få säkert veta, om de vidhölle sitt gifne löfte, och att jag, i annat fall, borde utse andra, ty deras namn borde nödvändigt uppgifvas i kompromissbrefvet, Den 2 September erhöll jag svar från Hr doktor Waldenström, se bil. JE 67), och infann mig den 41 September hos Hr t f. justiticekansleren Nordenstolpe med kompromissbrefvet, som jag hade författat så, som synes af bil. JV 68, hvarvid äfven åtföljde pretentionsuppgiften, bil. JZ 69, och kontraktet för Robertsforss inspektionen, se bil. Me 70. Hr t. f. justitiekansleren gjorde då de ändringar, han fann behöfliga, och tillsade mig att omskrifva dokumentet så, som synes under M 74, med helt och hållet uteslutande af Robertsforss kontraktet, emedan han ville tro, att ersättning efter samma kontrakt aldrig skulle behöfva komma i fråga: Derefter sade han mig, att nu icke återstode något mer, än att utvexla kompromissbrefven, och att jag framdeles skulle blifva. underrättad derom. ( Tiden förflöt imedlertid, och som jag: var högst orolig öfver den möjliga händelsen, att slutligen gå i mistning om konditionen vid Robertsforss, så uppvaktade jag den 21 September å nyo Hr t. fi justitiekausleren med mina förfrågningar, men fick ej annat svar, än att jag borde endast vänta, tills, jag blefve kallad. (Forts. följer.) 3 L alltid med afsky ansett alla de försök, som hittills varit gjorda, att, jemte mig, qväfva sanningenioch ea rättvis sak ; och derföre bar jag trott mig genom befordrande till. trycket af hela denna oerhörda affär, säkrast kunna bringa den, ej mindre till Eders Maj:ts, än hela publikens kännedom och bedömande, under den förtröstansfulla tillförsigt, att Eders MajXs rättvisa aldrig skall: kunna förbjuda mig, att söka offentlig upprättelse för offentligen lidna chikaner och oförrätter. Med djupaste underdåniga vördnad framhärdar Jag, Stormäktigste, ANernådigste Konung! Eders Kongl. Majestäts allerunderdånigste och tropligtigste undersåte. Stockholm den Juli 4853, Joh, Seb, Grave, : ) Bil. 47 67: Luleå den 22 Augusti 4333. Högädle herr inspektor! Estimerade skrifvelsen af den 48 har ingått, och får till svar derå meddela, att jag ej vill manquera ett gifvet löfte, churi gämmalt, utan emottager med nöje Tit. förtroende? under hopp och föresats, att med varm iffer medverka till rättvisans seger, och att derunder kunna tjusligen få yppade många bofstreck, hvaraf icke blott Tit., utan många andra lidit, och genom hvilka en, enligt min öfvertygelse, oförtjent skugga blifvit kactar åt ett håll hvaraet andact canninonnc ach rätt.