Aftonbladet – 30 maj 1843, sida 1

(Forts. från Lördagsb!. af inspektoren Graves till Ä domstolen ingifna relation.) Pen 2 April fick jag, genom bud från justitiekansleren, ännu ett kallesebref, se bil. MM 64, men hade icke vidare lust att efterkomma bjudningen. Några dagar derefter träffade jag händelsevis Hr major Gussander, som sade sig nyss hafva talt med öfverstelöjtnant Backman, och, på tillfrågan, om jag ännu hade fått min fordran utbetald, hade fått till svar: att jag sjelf vore vållande dertill, att den ännu icke vore hvarken godkänd eller utbetald, derigenom att jag lade hinder i vägen för en af Hans Maj:t anbefalld kompromiss, icke ville infinna mig bos justiekansleren, för att uppgifva mina pretensioner, som Hans Majst hade uppdragit hanom att utreda och affordra mig, innan kompromissen kunde hållas, m. m. Hr majoren sade sig dertill bafva svarat, patt han verkligen betvifiade möjligheten af ett sådant förhållande utaf mig, och han trodde sig kunna ganska lätt få pretentionerna uppgifna af mig, i händelse herrarne icke förut skulle hafva fått dem. Hr majoren frågade mig sedan, hur det förhölle sig med allt detta. Och sedan jag hade gilvit honom del af rätta förhållandet och öfvertygat honom, att jag till och med redan i November månad förlidet år hade gifvit justitiekansleren två serskilda projekter till mina pretentioner, det äfven både löjtnant Ström och minj broder kunde intyga, bad majoren mig lemna honom afskrifter deraf, så ville han dermed gå upp i byrån och beslå Hr öfverstelöjtnant Backman med en osanning, och äfven hota, att om icke mig snart skulle vederfaras rätt, skulle majoren gifva saken tillkänna för Hans Maj:t. Jag lemnade derefter till Hr majoren de begge, under JV 358 och 359 omnämnde pretentionsprojekterna, och fick, någon tid derefter, veta, att han ock hade lemnat dem till öfverstelöjnant Backman. Men förgäfves väntade jag att få erfara något resultat af all denna skriftvexling. ÖOmsider beslöt jag att väcka på justitiekansleren derigenom, alt jag lät tillställa honom en förfr ågan, buru stor min fordran nu, efter trefjerdedels års granskningar, af alla mina, till honom aflemnade upplysningar, hunnit blifva; äfvensom jag på samma gång aftordrade honom decharge och mera, som kan synas af bilagan JV 65. Härpå följde likväl, som vanligt, icke något svar, utan jag fick sedermera veta, att han hade rest bort och vore ej att återförvänta på flere veckor. Under tiden rådförde jag mig med många, hvad parti man ansåge mig böra taga; och utaf åtskillige projekter, som gjordes mig, stadnade jag vid det rådet, att å nyo göra försök med en ansökning till den Höge Evaren, se bilagan JM 66), ) Stormäktigste, Allernådigste Konung! Eders Kongl. Majestät! Ehuruväl jag visst icke känner, hvilka skäl Hr justitiekansleren och kommendören, m. m., Hr Bergenskjöld, må hafva förebragt såsom orsaker dertill, att den af Eders Maj:t redan sistlidne Februari månad anbefallda kompromiss icke ännu blifvit verkställd — torde Eders Maj:t allernådigst tillåta mig, att få uppgifva, hvilka skäl jag anser vara de egentliga och sannfärdiga orsakerne, hvarföre så väl Hr justitiekansleren som Hr generalkonsuln Dehn, m. fl., aldrig skola upphöra ätt lägga hinder i vägen för en åtgärd, hvarigenom man, fruktande för Eders Maj:ts rättvisa, icke längre skulle kunna tillbakahålla sanningens slutliga framträngande. Om Eders Maj:t allernådigst täckes i minnet återkalla, att då jag 4825 engagerades i Eders Maj:ts enskilda tjenst, uppdagade jag för Eders Maj:t en del af de bedrägerier, som af Hr öfversten Klingstedt och Hr krigsrådet Röslein föröfvades med pennirgeanslagerne till de norrbottniska possessionernes förläggande. Eders Maj:t behagade, i anledning deraf, allernädigst anbefalla, att jag skulle erhålla den plats, som af Hr öfversten Klingstedt då innehades, och att, numera landshöfdingen, Hr Gyllenhaal, skulle, jemte mig, undersöka och uppgifva alla förbållanden vid Eders Moaj:ts possesiener i Norrbotten. Jag uppdagade då för Tit. Gyllenhaal, : blandimånga andra omständigheter, äfven den bedrägliga transaktionen vid köpeafslutet om Meldersteins bruk, och tillstyrkte hela köpets återgång, på den grund, ått Eders Maj:t verkligen skulle betala 40,000 Rdr mera, än säljaren begärde. Sammalunda gjorde jag ock vid köpeslutet om Ljuså sågverk och vid flere andra tillfällen, som här blefve för, vidlyftige att anföra. Huru alla. dessa, mina välmenta uppsåt inför Eders Maj:t blifyit tolkade, derom. vittna nogsamt alla de grufveliga öden och förföljelser, som alltifrån denna tiden öfvergålt mig. Nog af — jag blef af Hr landshöfdingen : GylleBhaal på det grymmaste behandlad och utestängd från all. möjlighet, att få sanningen uppdagad inför Eders Maj:t. Sedermera har jag ständigt, då jag kunnat upptäcka någon, för eders Moj:t ofördelaktig: handling, sökt uppdaga den; men såsom icke mäktig det transyska språket, har jag aldrig haft den lyckan att kunna vinna tillträde till Eders Maj:t annorlunda, än genom sådane personer, :möt hvilkas intress det måtte hafva varit, att gifva Eders Maj:t det sannafärdiga förhållandet tillkänna. Bland många andra orsaker, hvarföre kompromissen också förhindras, torde äfven bidraga den fruktan, man naturligtvis hyser, att Eders Maj:t kunde få kännedom om alla de oerhörda lidanden och injurier, hvilka, såsom en följd utaf det förenämnde, emot mig blifvit föröfvade: såsom att man förhållit mig min rättmätiga lön, och deremot genom intriger och exekutif åtgärd låtit beröfva mig allt det lilla, jag egde; och att man, för att dölja denna handling, och för att gifva den sken af rätt, dristat inför Eders Maj:t göra det sannings lösa föregifvande: . att jag aldrig blifvit uppsagd från arrendet af Svartå; och alt jag rymt från Norrbotten, och den kompromiss, som för tvenne bår sedan var anbefalld. Man har slutligen äfven, genom åsidosättande af ien lagliga pligt, alt gifva mig decharge, hvarom jag lerfalldiga gånger anhållit, sökt sträcka hämnden emot