Aftonbladet – 29 maj 1843, sida 2

köket och det vanliga boningsrummet, der pastorskans spinnrock merendels surrade, och som för öfrigt pryddes af ett stort skåp, hvari man gömde husets linne, och ett mindre med glasdörrar, der husets silfver glänste i sin lysande ordning. Den andra byggnaden åter, hvilken föreställde flygel, innehöll tvenne rum, som man troligen ej väntar så nära tillsammans, nemligen väfkammaren och pastorns studerkammare. I den ena stodo två väfstolar, ibland hvilka ett slags Ekenmarks utmärkte sig genom sin så kallade rustning, hvilken med sitt skramlande ackompanjerade bommens slag och de täta smällarne af ryckverket,; dessa väfstolar voro i gång från ottan, till solglanningen och frambringade en mängd lärfter och drällsväfnader, hvilka sedan lika hvita tomtormar lågo och solade sig på åbacken. Pastorns studerkammare var vägg i vägg med den berustade och plebejska väfstolen, och pastor Akerlind var så van vid deras förenade buller, att han om söndagarne icke trifdes i läskammaren, emedan han ej fann luften der i dess vanliga dallring. Om en familjs lif kan gå som ett urverk, så skedde det visserligen i pastor Akerlinds; ingenting, hvarken passioner eller verdens buller, störde der den vanliga ordningen, och den enda omvexling, som gafs, var söndagen, som till all lycka infaller en gång hvarje vecka och som således något störde ensligheten i den lilla prestgården. Då samlade sig nemligen folket vid den närbelägna kyrkan, pastorn klädde sig i sin grannaste rock och tog ett par nystärkta kragar på sig, och pastorskan och lilla Lotta klädde sig, för att gå i kyrkan, der de begge i sin egna lilla vrå vid altaret med uppmärksamhet och andakt afhörde pappas utläggningar och predikningar. Då och då kom, utom stiftstidningen, som or