Aftonbladet – 27 maj 1843, sida 2

2Måå SAR VODA MAMMA AV JM 0 DR a gar, skjutsningsväsendet, m. m. Hufvudstadens utländska handel låg helt och hållet i händerna på hitkommande Tyskar. Undervisningsanstalterna hafva haft en icke blott öfvervägande, utan alldeles uteslutande riktning till embetsmannaoch prestbildningen, och sjelfva opinionen har i detta hänseende ända till våra dagar helt och hållet lutat åt den sidan att ställatjenstemannen öfver näringsidkaren på det allmänna umgängets ranglista. Följderna häraf äro nogsamt bekanta. Ännu för trettio eller fyratio år sedan voro de industriella sysselsättningarne så föga hedrade, att det vid valet af lefnadsyrke för en yngling, hvars uppfostran kunde bekostas af hans föräldrar, an! sågs nästan för en förödmjukelse att sälta i fråga något annat än ett al de tre: att blifva militär, prest eller civil embetsman. Det var i statens tjenst alla skulle söka bröd och utkomst. Visserligen bade äfven den tiden de rikare handelshusen i Stockholm äfvensom några fabrikanter en viss betydelse i det allmänna umgänget; men icke egentligen för deras duglighet i affärer eiler såsom genom sin verksamhet nyttiga medborgare, utan i och för det mer eller mindre lysande bord och lefnadssätt, som de kunde hålla, och de mer eller mindre högt uppsatta gäster, som de kunde traktera. Många af sönerne äfven till sådane köpmän öfvergingo till embetsmannaklassen, och de som blefvo qvar ansågos icke behöfva inhemta några serskilda kunskaper för att fortsätta rörelsen, emedan det på den tiden gick lätt att förtjena i alla fall, dels i följd af ett artificielt skydd genom flerfaldiga privilegier, dels emedan konkurrensen var mindre och konjunktärerna bättre. Numera hafva likväl tiderna både i det ena och andra något förändrats, och menniskorna måste följa med dem. Sålunda hafva handelskorpserna i åtskilliga stapelstäder äfven utom Stockholm på de sednare åren börjat utveckla en verksamhet, som är ganska hedrande, och åtskilliga fabrikanter utskicka sina söner, efter fulländad uppfostran hemma, för att i andra länder taga kännedom om der införda arbetssätt och förbättringar samt bibehålla och förkofra sig i fadrens yrke, och fastän ännu ofta en stor svaghet och undfallenhet visar sig för blotta rangen hos en funktiorär, så gäller hvar och en likväl oändligt mera än förr efter sin egen förtjenst, ty man begriper, att det måste finnas lika mycken skicklighet och förstånd samt ofta fordras ett skarpsinnigare omdöme hos en rätt duglig allärsman, än för att vara en vanlig och försvarlig embetsman. Likväl äre vi i allt detta ännu långt ifrån hvad man hade skäl alt önska. För det egentliga affärssinnet; det nöje, och om vi så få säga den poesi, som ligger uti många serskilda krafters sammanbindande till affärer i större skala och den lifsverksamhet som derigenom framträder, är smaken hos oss ännu icke nog väckt; det strider för mycket emot den prägel, nationallynnet en gång erhållit, att njuta af det man har, utan att tänka på framtiden. En författare har sagt, att sparsamheten är den största dygd, som kan finnas hos en nation, och modren till många andra dygder; och om han har rätt deruti, som ej torde bestridas, .så står Svenska folket ännu långt tillbaka i jemförelse t. ex. med Tyskar, Holländare och Fransmän. Det blefve alltför vidlyftigt att här söka utreda allt hvad som fordras, för att gilva en kraftig impuls i omförmälda afseenden åt det uppvexaånde slägtet, emedan detta beror af många förenade omständigheter både i undervisningen och i det offentliga lifvet. Men nödvändigheten att en större uppmärksamhet ledes åt detta håll är klar: att unge män, som vilja egna sig åt affärer behöfva, mer än hittills skelt, studera sjelfva affärskonIsten, om vi få begagna detta uttryck, det vill säga konsten att utfinna, på hvad sätt arbete och kapitaler må fördelaktigast kunna användas med någon beräkning, utan att -behöfva qvarblifva vid den gamla slentrianen. Det kunde likväl måhända sättas i fråga, om icke en förändring i kutymerna på våra handelskontor och i principalernas vård och tillsyn om sina kontorister skulle vwerksamt bidraga härtill, serdeles när man jemnför dessa kutymer och arbets-sätt här med dem som äga rum i åtskilliga andra af de oss närmast belägna utländska handelsstäder, såsom Danzig, Stettin, Rostock, Hamburg 0. s8 Vv, der de yngre konloristerne ofta bo i principalernes hus och äta vid deras bord, samt sålunda, ej allenast mellan den egentliga arbetstiden få tillfälle till många nyttiga upplysningar, utan äfven genom umgänget i deras familjelif undandragas många annars ofördelaktiga distraktioner och lefnadsvanor, samt dermed förenade kostnader, och blifva med flere och närmare band fästade vid huset och dess intresse. Man hör nu ofta de äldre hos oss klaga öfver de ungas lättsinnighet i seder och lefnadssätt, deras besök hos konditorer och på värdshusen, m: m., men huru skall det kunna blifva annorlunda, om de äldre sjelfva icke vilja underkasta sig den lillamöda, som fordras för att taga vård om de unga, i den ålder då sinnet ännu är öppet för goda likasom för skadliga intryck? Den punkt, som vi här vidrört, skall kanske af många anses ligga utom ämnet, eller den egentliga frågan om affärerna och dithörande bildning; men om man vill skänka saken litet närmare uppmärksamhet, så skall det lätt inses, att de icke äro utan allt sammanhang. — seem (Insändt:.) YTTERLIGARE BIDRAG TILL SVENSKA