Aftonbladet – 24 maj 1843, sida 1

AAA nn till en dylik ytterlighet. Man förvånades icke särdeles deröfver, att klephterne, som dittills lef. vat frie, som örnarne på deras berg, icke kunnat fördraga preussiska soldatens förnedrande disciplin. Ehuru grekerne voro orsak till förödelsen, utsträckt öfver hela ön, var det likväl på engelsmännen, som hatet derför återföll. 4 Man började, om just icke glömma denna hän-s delse, — ty ruinerna. rökte ännu och de omkomne voro knappt jordade, — men att mindre sysselsätta sig dermed, då det rykte utspridde sig, att vålnaden efter en af de olyckliga grekerne uppenbarat sig för en gammal prest, some återfärdades till sitt hemvist, beläget i en inr trakt. Presten, sade man, följde vägen ridande; på sin åsna, och väl försedd, enligt presterlig sed, med frukt, kött och fisk, låtande fötterna vårdslöst hänga ned vid sidan af öket och förljufvande vägens ledsamhet i det han med snöflande röst sjöng melodien till en sång, som dess nationalitet ensamt kunde rekommendera åt en prestman, och hvilken hvarje maltesare har sig bekant af första versen: Tön en bobhoc jaua calbi:) Prestens ök pjorde hastigt ett så förtvifladt snedsprång, alt han gissade det någonting ovanligt tilldrog sig bakom hans rygg. Han vände sig genast om och varsnade en man, eller snarare ett spöke, som lade an på honom, under rop att han ) Se här ungefär innehållet af denna sångs första kuplett: Jag älskar dig af allt mitt bjerta, men hatar dig i verldens ögon. Det är ej värdt att fråga mig om skälet dertill, ty, min älskade, du vet väl hvarför.