Aftonbladet – 24 maj 1843, sida 1

RÄTTEGÅNGEN MELLAN INSPEKTOREN GRAVE OCH HANS MAJ:T KONUNGENS JURIDISKA OMBUD. (Forts. fr. gårdagsbl.) Den 4 Oktober kom H. M. Konungen hem; och jag ansåg det icke lägligt att förr än den 6 Oktober göra någon vidare påminnelse. Jag hade då den. lyckan att bli anmäld och af H. K. H. sjelf befalld att återkomma Måndagen eller Tisdagen. För att yara säker att icke komma för tidigt, dröjde jag till Tisdagen, men blef då ej ens anmäld, utan af baron Munck tillsagd att återkomma dagen derpå. Men knappt var jag då uppkommen, förr än han med synbar förnöjelse yttrade, alt H. K. H. vore bortrest. -Af.-vaktbetjeningen fick jag dock veta, att H. RK. H. snart skulle återkomma, och att audiens äfven den dasen skulle tillåtas, Jag beslöt derföre att vänta, tills H. K. H.-skulle återkomma, och såg -sedermera många få audiens; men sedan jag väntat till kl. 2 kom baron Munck och sade mig, att ,H. K. H. hade befallt mig kommn upp om Fredag. Den 42 eller Fredagen, då jag åter gick upp, låtsade baronen icke se mig, men sedan alla andra audienssökande hade gått derifrån, gaf han mig, under gåendet förbi mig, en ganska föraktlig blick och frågade, om jag blifvit befalld att komma upp. Jag svarade att han väl måtte kunna påminna sig hafva sjelf tillsagt mig H. K. H:s befallning derom: Derpå frågade han flera gånger, yhvad det vore för angelägenheter, som, jag så ofta sprang med); och då jag svarade, att H. K. H. vet det förut, och att jag således icke trodde mig förbunden att lemna någon vidare upplysning derom, blef han högst förtörnad och; befallte mig gå, xemedan H. K. H. Kronprinsen har icke tid vidare.n Händelsen gjorde, att jag för några ögonblick stannäde qvar i vaktrummet och talade med en herre, som också hade blifvit på samma sätt tillfrågad af baronen om sitt ärende, innan han ville anmäla honom; och i detsamma kom H. K. H., jemte baronen och en adjutant, gående genom rummet; utan att jag observerade dem förr än vid dörren till trappan. Hl K. H., som just i dörren väns de sig tillbaka, blef straxt varse mig, ehuru brådtom hr baronen tycktes hafva att hastigt stänga dörren. Jag trodde nu allt hopp vara fåfängt och tog min kapprock, för att gå, men blef af vaktmästaSETS SORG Na ES NE IT ET NN