Aftonbladet – 23 maj 1843, sida 2

hvarifrån dufvan kom eller hvart hon sedan begaf sig. Edmund tillägger, att hans sagesman nicke förut gjort sig känd för att löpa med fabler,. Somlige tycka att detta ej hänger rätt ihop. När ingen såg hvarifrån dufvan kom, huru kunde då någon se att hon kom in genom det öppna fönstret? Föröfrigt afvaktas ytterligare upplysningar om detta intressanta faktum. Måhända det varit en syn?: HEN — Enligt nyss ankomna undenättelser har den för sina öden så ryktbara briggen Oscar, hvilken nu, såsom Buenos-Ayres tillhörande krigsfartyg, förde namnet general San Martins, strandat på Montevideos gebit. Dess ombord hafvande kanoner, ammunition och öfriga förråd, kommer MonteVideos invånare väl till pass, hvilka nu äro hotade med en belägring af Rosas armåe. (Sv. Minerva.) — Kröningsjubilerandet vid universitet i Lund har, liksom det i Upsala, blifvit utfördt på tre dagar. Första dagen hölls tal på latin af herr professor Bring, som framställde de hufvudsakligaste momenterne af Carl Johans historia sedan d. 20 Oktober 1840; andra dagen af herr professor Hagberg, som orerade på svenska, men hvars ämne ej blifvit i tidningarna uppgifvet, och den tredje af herr akademiadjunkten Cronholm, som talade öfver Geijers bekanta yttrande, att Sveriges historia är dess Konungars, Andra dagen hade man bal, och för öfrigt voro måltider och musik arrangerade, så att äfven andra personer än de lärde fingo tillfälle att roa sig. — Jönköpings tidning berättar, att den anmälan, hvari förre trädgårdsmästaren . Hallberg hos justitiekansleren klagat öfver den honom vid Haghults kyrka öfvergångne olaga arrestering och våldsamma behandling, blifvit af bemälde embetsman ansedd icke föranleda någon ytterligare åtgärd. Lika!edes förmäles att Götha hofrätt gillat länsstyrelsens i Jönköping, angående predikosjukan utfärdade, stränga kungörelser, med deri stadgade viten och dessas tillämpning, samt derföre afslagit besvären från de 60 personer, som deröfver klagat. ———KEREE DN AZ För några dagar sedan meddelades i Aftonbladet en kungörelse från Konungens befallningshafvande i Norrbottens län, der hr v. MHedenbergh är landshöfding, innefattande en faderlig uppmaning till allmogen, serdeles inom Luleå och Råneå socknar, att till sin egen fördel, framforsla malm från Gellivare till Selets och Arafors masugnar, tillhöriga H. M. Konungen, och hvarvid tillades den erinran, alt om sådan forssling underlåtes, komme tillverkningen vid dessa masugnar att afstadna och allmogen derigenom gå i mistning om det betydliga förlagskapital, hvilket nu kommer den till godo och uppgafs till 350 a 60,000 Rdr Bko årligen. Denna faderliga kungörelse är utan tvifvel välmenande för allmogens bästa, men en korrespondent från Norrbotten fäster uppmärksamheten på åtskilliga omständigheter att erinra dervid. Först och främst är kungörelsen. endast uppläst i Öfveroch Neder-Luleå, Råneå, Öfveroch Neder-Calix socknar, och angår malmforssling till de båda ofvannämnde jernverken. Men, säger korrespondenten, i Öfver-Torneå och Piteå socknar finnas äfven jernverk; hvarföre äro desse undantagpe från den faderliga vården? Icke kan det vara derföre att de ej tillhöra H. M. Konungen? Sedermera uppgifves elt hinder möta för den faderliga uppmaningens efterföljande, hvilket först borde undanrödjas. Det säges nemligen, att då kronobetjeningen hållit utmätningar hos allmogen, har den ej velat antaga de fordringar allmogen enligt motböcker egt vid H. M. Konungens egendomar såsom afbetalning, hvarken å resterande kronoutskylder eller å f. d. allmänne magasinsfondens fordringar, med hvilkas indrifvande i en del socknar tillgått med sådan stränghet, att beskrifningen derom vore oroande. alt afhöra. Korrespondenten förmenar i följd deraf, att det skulle kraftigare än något annat bidraga till efterkommande af hr landsköfdingens faderliga afsigter, om så kunde tillställas, att dylika motboksfordringar kunde af kronobetjeningen mottagas i uppbörden. Korrespondenten säger sig väl ej kunna föreslå sättet huru detta skulle arrängeras, men har likväl velat framställa sjelfva ideen. — OR — Från nästan alla landsorter höres i bref och tidningar samma klagan öfver torkan, som förDE fAttland