Aftonbladet – 23 maj 1843, sida 2

mA u——w !!!)?)-——————2 ——————— segren nästan alltid förklarat sig för deras vackra Srannar. Vid ankomsten till. staden Valetta förvånades vi högeligen öfver den kontrast, som rådde mellan den och hamnen. I hamnen gick allt muntert och bullrande till, i staden deremot var allt sorgligt och dystert. Orsaken dertill var, att den nyligen baft sina skräck-uppträden, som, utan att i det hela väcka samma sympatier, som Davids straff väckt hos oss, likväl, genom deras antal, hade utbredt fasa och bedröfvelse i staden. Ett helt regemente hade revolterat, och nedgjordes derföre ända till sista man, medelst rep, svärd och eld, och det under så besynnerliga förhållanden, att berättelsen derom , ehuru utom kretsen af mina egna älfventyr, icke lärer sakna intresse för läsaren. Kriget mellan England och Frankrike drog ut på tiden. -Rekryteringarne, tagna ur skötet af britanniska öarnas befolkning, började blifva otillräckliga. Nya utvägar tarfvades, för att förse engelska armeen med det manskap; som oundgängligen erfordrades. Regeringen slöt då kontrakt med värfvare, som, mot vederbörlig profit förstås, förbundo sig att anskaffa rekryter ur främmande länder. Lätt låter det begripa sig, att dessa hedersmän kastade sina blickar först 0 främst på Albanesarne, dessa Greklands Sohwell zare, som sålde sitt kurage och sitt blod åt södra Europas makter, likasom Alpernas bebyggare gjort åt vestra Europas potentater. En fransk emigrant; trogen Bourbonernas sak, och som, i följd deraf, ej velat återflytta till Frankrike, erbjöd krigskommissariatet sin tjenst, nemligen att i Grekland och Archipelagen anställa värfningar. Tillbudet antogs, och genom hans oförtrutna verksamhet, äggad isynnerhet af hat till Napoleons regering, lyckades det inom kort tid att bilda en betydlig styrka, sammansatt af Albanesare, Slawoner, Greker från Archipelagen och Smyrnioter. Detta regemente, sammanföst af så många