Aftonbladet – 23 maj 1843, sida 1

krskdrerant nn RÄTTEGÅNGEN MELLAN INSPEKTOREN . GRAVE OCH HANS MAJ:T KONUNGENSH JURIDISKA OMBUD. (Forts. från Lördagsbl.) Sedan omsider, efter mycken skriftvexling med seneralkonsuln Dehn, af så väl landshöfdingen af Schmidt och löjtnanten Ström, som äfven inspek.orn Wallbom sjelf, om orimligheten af, att han — som dels förut hade befattning öfver både Borgfors och Altersverken i Piteå socken, och lels icke vore kännare af tackjernstillverkning — skulle äfven mottaga befattningen vid: Selet, det ikväl ej var möjligt öfvervinna Hr Dehns föresats, att utestänga mig från denna platsen, och sedan slutligen inspekteren Wallbom, nolens volens, måste inställa sig vid Selet och mottaga befattningen, återvände jag till Svartlå. Kort derefter fick Jag omsider se en liten produkt af det förr nämnda sammanträdet, som hade ägt rum vid Selet i Augusti månad; ty mig tillsändes nu så kallade anmärkningar vid mina nya anspråk. Sjelfva rubriken börjar reda med osanning; ty jag hade aldrig haft andra anspråk än att utfå min fordran; och desse anspråk kunde väl minst nu, då de redan voro 3 år gamla, få namn af nya. Det märkliga, icke underteknade dokumentet, som för öfrigt innebåller ingenting mer än idel osanningar och enfaldigheter, finnes bilagdt under JV 46 jemte svar derå, bilagdt under JV 46 a. Vid Selet skulle nu anställas tackjernsblåsning; men den tillförordnade inspektoren, som aldrig hade lagt hand vid någon sådan, afsade sig helt och hållet all befattning dermed. Imedlertid uppkom en kapten von Schantz, för att inspektera verken; och honom: åtföljde herr landsböfdingen af Schmidt till Selet. Inspektor Wallbom gjorde då hos dessa herrar anmälan om att få begagna mig som biträde vid den blifvande tackjernsblåsningen; och sedan de, af skäl, som tycktes vara ganska giltiga, härtill hade bifallit, ingaf jag till dessa herrar en inlaga om tillstånd att aflytta från Svartlå till Setet och att erhålla decharge för den tid, jag vid dessa verk hade tjenstgjort. Denna min inlaga, hvarå de sade sig icke kunna gifva något. bestämdt eller skriftligt svar, finnes bilagd .M 47. Jag fick imedlertid af dem mundtligt tillstånd att få flytta till Selet, för att bjelpa inspektor Wallbom. j Kort derefter blef mig kommunicerad landshöfdingeembetets resolution af d. 46 Febr. 1834, se bil. M 48, hvaraf synes, att Almgren, och icke Her Mazer et komp. gjorde påstående om min bysättning. . Härå gaf jag min förklaring, jemate anhållan om några dagars uppskof med målets afgörande, i hopp att utaf Hr landshöfdingen af Schmidt och kapten v. Schantz kunna erhålla någon del af min fordran, eller ock deras förord om skonsmål. Men som de icke heller kunde bjelpa mig, så nödgades jag omsider d. 5 Mars ingifva min ansökning vid landskansliet om min fordrans utdömande, se Tbil. 2 49. De till samma ansökning hörande biHlagor finnas under L. I JE 44, 50, 34 och bil litt. T. i