Aftonbladet – 20 maj 1843, sida 2

ny sorts revisior hade blifvit gjord i Augusti månad, då generalkonsuln, medan Hr justitiekansleren Bergenshjöld och Hr landshöfdingen af Schmidt voro på Selet, hade tillställt ett sammanträde (som äfven bivistades af advokatfiskalen Baudin), i -afsigt att tillintetgöra d.n mig tillerkända fordran. Om allt detta fick jag imedlertid länge lefva i fullkomlig okunnighet, och den så många gånger utlofvade rättvisan uteblef-också: Om de nyssnämnde herrarne i stället hade hållit sammanträde om Svartlå ezendoms afbergning, så hade de åtminstone uträttat något; men derpå tänkte ingen. Höbergningstiden var redan förfluten, och alla andra jordbrukare hade redan skurit säden; då ännu icke hördes af något arrangement för Svartlå. Omsider den 2 September anlände inspektoren och tolfmannen, Lindström, till mig, med en promemoria, bilagd under M 45. Då man känner, att ingen i Norrbotten brukar hafva oskördadt efter den 24 Augusti, dels emedan det vanligen vid den tiden inträffar frost och köld, och dels emedan säden då redan är, om icke alldeles mogen, dock duglig till föda, så kan man göra sig begrepp om, huru det skulle stå till med det, som var obergadt den 2 September, sedan flere nätter å rad hade varit den starkaste frost. Men som jag ingen annan utväg hade och nu äfven insåg, att man icke hade ämnat mig någon annan. plats, såsom skadestånd för det brutna kontraktet, så nödgades jag antaga det, af Hr löjtnanten Ström gjorda, här ofvan under bil. M 43 åberopade anbudet, att berga den affrusna grödan, under hopp, att vilkoren skulle blifva billiga, då hela egendomen, i annat fall, säkert hade blifvit stående obergad. Lindströms erhållna befattning med alla, af mig anskaffade bjelkar och timmer för Svartlå bruks byggnad, upphörde dels af sig sjelf, emedan det ej gick för sig att flotta timmer, der nu knappt en sticka kunde flyta, och dels emedan jag afrådde honom, att taga något slags befattning dermed, förrän så väl jag, som alla andra fordringsegare, derför vore liqviderade. Dåvarande inspektoren vid Selets bruk, Kellberg, hade uppsagt sin befattning, och då han i Oktober aflyttade, var ännu ingen antagen till hans efterträdare. Hr landshöfdingen och generaladministratorn af Schmidt och Hr löjtnant Ström proponerade derföre, att jag, som nu hade intet att lefva af, sedan vid: Svartlå bela grödan var bortfrusen, skulle få platsen efter Kjellberg. Jag tjenstgjorde också der några veckor, efter anmodan, medan bruket var alldeles utan något slags tillsyn;. men huru den propos, som någre bönder och Hr löjtnant Ström framställde om tillåtelse, att vid Selet profva en af dem upptäckt malmtillgång, lyckades, kan ses af bil. JM 47, sid. 14, äfvensom på samma gång kan slutas till, dels huru uppmuntrande det är, att der s nejden börja några patriotiska företag, och dels huru ensidigt saker af vigt måtte blifva framställde för den Höge Egareny, i fall man skulie kunna sätta tro dertill, att Fäån gifvit ett sådant afslag på en, icke mindre för Dess egna possesioner, än för hela orten i allmänhet, så nyttig anhållan. Den ifrågavarande jernmalmsupptäcktem, som eges af Hr löjtnant Ström, jemte flere bönder, ligger cirka 34, mil från Selets masugn. Intressenlerne önskade blott att få den profvad vid Selet, och erbjödo att, utom bestridande af alla dertill behöflige materialier och omkosthader, äfven lemna till brukets fria disposition allt efter profvet blifvande tackjern. 73 (Forts. följer.)