Aftonbladet – 20 maj 1843, sida 2

Det är ändå sjelfvaste fan; tänkte Narrqvist, att kuska bort den ena rivalen: och hemta hem en annan i stället, just då -man sjelf tänker göra sin. kärleksförklaring; men i morgon är min dag. Då de ankommit still villan, hoppade Axel ur och sprang uppför trapporna. Narrqvist körde till stallet. ; Sophie, som sett Axels ankomst i hennes vagn, mottog honom med det. bjertligaste skratt och berättade hela äfventyret med sina båda friare, hvartill Axel fogade berättelsen om stjelpningen Imedlertidafkastade Narrqvist livrtet och skyn dade hem. Följande dagen infann. han sig! i god: tid sho: Sophie och bad. såsom en -ersältning för sina går dags-lidanden, om: hennes hand. Ackli svarade Sophie, jag är er mycken tach skyldig för er godhet i går att; hjelpa mig af mec baronen, men — ni kommer: för sent, bästa hen grosshandlare. Jag gaf redan i går min hand å den: unga häradshöfdingen ni hade godbeten hemtac hit. . Der stod nu den. beskedlige Narrqvwist liksom fallen från skyarne och kunde knappt framstamma ett hva-hvad:be-befalles ? Några dagar .sednare erhöll baronen samma nedslående .svar,: ehuru han : var klädd i: nymodig bonjour... Han hoppas på bättre tider och hvwissJar ännu dagligen, som ungkarl, sin straussiska vals Axel tog afsked. från sin tjenst i — —, gifte sig med Sophie och har nu en annan befattning här i Stockholm. De unga tu bo en trappa upp vid Drottninggatan i huset 7 — Jay minsan ha jag icke glömt nummern, men: du vet nog ändå hvar jag menar — der. i hörnhuset på högra sidan.