Aftonbladet – 19 maj 1843, sida 2

förmå honom att påskrifva någon annån protest. Korrt derefter fick jag från Almgren bref, hvaraf synes, att han af herrar Mazer et komp. hade fått invisningen inlöst, och på dem transporterat den; ätt generalkonsuln hade nekat. att. betala summan, och alt herrar. Mazer et komp. såsom följd deraf skulle söka att af mig utfå penningarne, hvarom ällt Almgren underrättade mig till undvikande aflagsökning. Betraktar mån originalinvisningen, så förekommer den märkvärdighet, att å densamma först och främst alldeles icke finns den i Almgrens förra bref, se bil. JM 28, omnämnda vikorliga protesten, som herr Dehn redan den 47 April hade påskrifvit; dernäst synes, som skulle herr Dehn förr bafva påskrifvit sin sedermera gifna protest, in Almgren transporterade invisningen på herrar Mazer; och slutligen att allt detta medhunnits på samma dag. Jag blef lagsökt för invisningen. Samma tid blef jag äfven antastad för en år 4823 under min tjenstetid vid Selets bruk utgifven förbindelse å 100 Rdr Rgs. Ehuruväl af rättegångshandlingarne till denna affär fullkomlig upplysning vinnes om förhållanlet, må dock här förut nämnas något derom. Ar 1823 måste jag ofta utfärda egna förbindelser för orukets skuld och infriade dem, så ofta penningeillgången det medgaf; men, såsom man sett-af nin relation för den tiden, var det icke mycket eta försträckningar, som brukskassan äfven då rhöll; och af sådan orsak blef en sådan förbinlelse oinlöst; men jag bokförde den i brukets räcenskaper för samma år och borde väl, dermed fter allt menskligt förstånd hafva varit.qvitt den uffären, synnerligen som, då jag om sommaren 18235 afträdde befattningen vid Selet, Kerr öfversten Klingstedt öfvertog betalningsansvaret af denna förbindelse, med innehafvarens saåmtycke och vegifvande; men likväl, och först om sommaren 1828, då alla motgångar, lika som om de af nåson varit eftersökte, på en gång tycktes hopa sig sfver mig; väcktes också denna förbindelse ur len dvala, hvaruti den dittills hade tegat:. Jag olef i Augusti månad sistnämnde år kagsökt för len, först vid Piteå landskansli, och sedön: miet derifrån blef såsom tvistigt förVist; stämdes ag i Oktober till häradstinget i Luleå, der jag — atom det nöjet att få göra en, denna årstid, på Luleå elf särdeles oangenäm, 46 mils. tingsresa på gen bekostnad — omsider dömdes att betala hela ffären med ränta och rättegångskostnad, dock med rättighet att al Selets bruk få söka återvinning. Den pappersdigra domen om denna rättegång finnes att bese för älskare af kuriosa. fJ7å (Forts. följer.)