Aftonbladet – 19 maj 1843, sida 2

i duo mellan henne och Hr Gänther, Hr Randels ypperliga fantasi för violin i anledning af nationaldivertissementet, samt flere stora saker för fortepiano af Mendelsohn, Thalberg och Listz, utförda af konsertgifverskan. — Såsom en intressant nyhet kan nämnas, att de i utländska tidningar ofta omnämnda blinda artisterne, Bertha Berns och Pauline Branns, anländt till Stockholm jemte sin lärare, Julich, direktör vid ett institut för blinda i Hamburg. Den förstnämnda af dessa, 19 år gammal, är sångerska och omtalas såsom varande af första rangen, och den sednare pianist. I Köpenhamn hafva de gilvit sex konserter och likaså flera sådana i Berlin. — Finska tidningarna berätta, att herr Torslow med sitt skådespelare-sällskap lyckligen och väl ankommit till Helsingfors, der han den 45 skulle gifva sin första representation och ämnade qvarblifva tre veckor. LITTERATUR. Hvad är att göra? eller Rådplägningar om Räl och Rejorm.s Stockholm, 4843. P. G. Berg. 539 sid. 8:0. (Slut från gårdagsb!.) Sedan nu möjligheten af systematiska reformer är beredd, tager förf. ett lika dristigt som nödvändigt steg till fullföljande af den en gång omfattade idgen, derigenom att han gör ett utkast till en alldeles ny gren af statsvetenskapen, under namn af reformlära. Den kallas slutstenen och proban på hela förf:s teori, och säkert är, att ett nytt ljus derifrån återfaller på det föregående. Då denna artikel blott är ämnad att gilva ett begrepp om bokens tendens, och icke att nagelfara med detaljerna, afhålla vi oss från vidare både utdrag och omdömen; men vi tro oss berättigade påstå, att antingen förf:s teori kan slutligen bestå eller ej, hvaraf pröfningen tillhör endast vetenskapens män, den fördel dock häraf måste blifva en följd, att den större allmänheten genom densamma kommer i tillfälle med sina känslodomar beledsaga filosofernas forskningar och läror i statsrätten, så att produkten deraf ej blir alldeles utan gagn för folken. Uti sista afdelningen af reformläran får man en fullständig öfversigt af alla de medel, hvilka kunna tänkas såsom lagliga utvägar att befordra verkställighet af en reform, som har folkets känslodom för sig. Förf. lägger mycken vigt på att hafva fått en utgångspunkt, hvarmed menas ett reformförslag, som i sin princip är r ktigt, om ock behäftadt med detaljbrister, och som erhållit en viss sanktion genom representationens behandling deraf. Hvarje laglig ansträngning att hålla sig fast vid denna punkt är folkets moraliska skyldighet, och i första rummet deras, som genom sina vota: bidragit att bringa saken i gång. Hela reformläran är för öfrigt uppställd blott i allmänhet, ehuru en hvar kan se; hvad tillämpning den kan få till svenska förhållanden, isynnerhet i afseende på vår representationsombildning, hvilken förf. anser böra ske i enlighet med det sedan sistlidne Riksdag hvilånde förslag härtill; helst svenska folket, i följd af dess politiska uppfostran, nu är så upplyst, som behöfs, för att få börja begagna laglig folkfrihet. Såsom bevis på en sådan dess upplysning och politiska förstånd, anföres den omständighet, alt folket allmänt anser progressionen af skröpligheter och orättvisor i sitt statsskick såsom en vink af Försynen att angripa reformverket med allvar. Med denna 45:de sektion har boken sitt egentliga slut; men i ett bihang förekommer en imaginerad syn, humoristiskt inledd under pretext att icke låta sektionerna sluta med det i mångas tanka ominösa talet tretton, och här får läsaren göra bekantskap ej allenast med en redan formerad centralkommitte, utan ock med åtgärder i landsorterna, företagna i ändamål att befordra den moraliska folkrörelse, som förf. i reformläran tillstyrkt. Der afhandlas nu, viva voce, partiernas ställning, regeringssystemet och utsigterna till nästa riksdag. Vi gå med flit förbi hela detta praktiska parti. Förf. håller före, att tidningsutgifvare i allmänhet, såsom kände personligheter, böra afhålla sig från ledningen uti frågor af denna vigt, och att, när all möjlig upplysning om en reforms nödvändighet och beskatfenhet är vunnen, och intet mer återstår än verkställighetsåtgärder, alla andra personer än de, hvilka fått en serskild mission att träda i spetsen för handlingarne, böra iakttaga en viss passivitet, så vida icke försvar mot anfallande erfordras ). Författaren tror, att initiativet till nämnde folkrörelse nu tillhör de ledamöter af ckonstitutionsutskottet, som beredt det hvilande förslaget — och deruti torde han ha rätt. Vianse oss också böra utsträcka vår passivitet för det närvarande derhän, att icke gå den känslodom i förväg, som svenska allmänheten kan komma att fälla öfver den nu anmälda bokens praktiska del; afvaktande denna dom uti den serskilda orZan, som förf. tillkännagifvit böra upprättas för kungörande af folkets bifall till representatlions) Det förtjenstfulla sätt, på hvilket ämnet blifvit behandladt i Freja, torde förf. icke haft sig bekant, då detta skrefs.