Aftonbladet – 19 maj 1843, sida 1

af. god ton, utan penningar och nästan utan kredit, som ruinerat sig, genom hvad man kallar göra figur, spel och teaterdamer. Hans vetände sträckte sig, utom reglementet, till hundar, hästar och stadens chronique scandaleuse. Han hoppades genom en förening med den rika Sophie reparera sina nästan irreparabla affärer, och hade derföre börjat göra henne sin kur; ehuru hon ieke var af gammal adel. Visserligen vaknade stundom det aristokratiska högmodet och gjorde då stränga förebråelser mot den tillämnade mesalliancen, — men han slog en piruett och hviss!ade. Den andra adoratören var en man af annat skrot och korp. Hans enda sträfvan var att samla i ladorne, lika godt om det skedde per fas eller nefes, och i honom få vi den äran presentera grosshandlaren Narrqvist, om möjligt en större idiot än baron Björnsprång. Han var lika snål, som baronen. slösande. Han hatade baronen, emedan de voro rivaler hos den unga enkan, men ännu mera derföre, att han ständigt var ett mål för baronens bitande skämt, hvilket just icke var al det finaste och qvickaste slaget. Täcka läsarinna! skulle du ej ha lust att kasta en blick på vår grosshandlares intagande yttre? På de tunna axlarne, af hvilka den ena helt anspråkslöst höjer sig en eller par tum öfver den andra, hvilar ett lika så tunnt som kolossalt bufvud, försedd med ett hår likaså sträft och Oböjligt, som gubben sjelf, då en tiggare ber honom om en slant. En synnerligen respektabel mage, som vanligen erhåller sin dagsprovision vid kommersrådet X—s celebra frukostar, och spinkigal myggben, utgående icke från fots utan goda treqvarters fötter fullända ensembeln, Hans gång är