Aftonbladet – 18 maj 1843, sida 1

ten, erhöll disponenten ordres om hans emottagande vid de kungliga verken på det mest förekommande sätt, och att häns vistande vid bruken skulle göras för honom så angenärat, som möjligt vore. Och då man känner, huru snart sagdt kungligt herr generalen gjorde sin resa genom de norra länen, i ty: att landshöfdingarne hvar i sitt län utfärdade särskilte ordres för denne resandes fortkomst; att länsmännerne måste till häst galoppera före tåget, oaktadt ett förfårligt yrväder under hela resan fortfor; att baler, supåer och andra lustbarheter anställdes i de flesta landshöfdingeresiderserne m. m., alldeles i likhet med hvad brukligt är då en kunglig person reser; torde det icke böra förgätas, att dagen före herr generalens ankomst till Selets bråk, hade disponenten fått ordres att inom 24 timmar vräka irspektoren Bergman från bruket. Hr generalens emottagande och vistande vid Selet hade således blifvit en särdeles kontrast emot hvad han borde vänta sig och förut under resan hade er farit, då, i fall denna sistnämnde ordres blifvit satt i verkställighet, herr generalen med sin svit hvarken kunnat få en bit mat celler en stol ätt sitta på vid Selets bruk, sedan Bergman hade tagit undan sitt husgeråd. Imedlertid då fyra månader redan voro förspillda af den tid, som för byggnaden vid Edefors var bestämd, måste nu så mycket större ansträngning göras, för att binna få allt det behöfliga anskaffadt; men inga penningar hördes mera af, utan det gick såsom jag anade, att jåg skulle blifva blottställd för fordringsägarnes kraf. Summan för de då verkställda arbeten vid Edefors uppgick till 4400 Rdr. Slutligen efter många ledsamheter, hvaruti jag råkade, så väl för Edefors som Svartlå byggnader, derigenom att alla höllo sig till mig, som hade upprättat kontrakterna om materialier och arbeten, afsade jag mig d. 20 Mars alla de bestyr, jag hade baft. Härtill bidrog ock mycket, att jag under tiden haft flere bref från tit. Almgren, med underrättelse att han icke hade fått de af gen. :konsuln Dehn i Januarilofvade penningarne. Och samma dag öfversände jag, på Almgrens begäran, invisning på generalkonsuln. Såsom svar på min uppsägning erhöll jag den 20 April dokumentet, se bil. a: 927, — också ganska trovärdigt, såsom framdeles visar sig ). Från den 20 Mars måste jag dock fortsätta med befattningen, enligt kontraktets ordalydelse, 3 månader efter uppsägningen, och ämnade sedan i ro och lugn egna -mig åt arrendet af den lilla egendomen. — Imedlertid erhöll jag från Almgren brefyet, bil. AM 28, hvaraf synes, att generalkonsuln hade påskrifvit min invisning ett slags vilkorligt accept, hvarmed Almgren sedermera åtnöjde sig, under förmodan att generalkonsuln , vid sin uppkomst till Norrbotten, I skulle afsluta den föregifna räkningen med mig och derefter betala de så länge lofvade penningarne. — Huru härmed aflopp, ech huru värdigt jag sedermera blef behandlad för denna affär, kommer framdeles att Synas. I I början af Juni månad ankom herr Dehn, och med honom följande, nemligen: Herr Kongl. sekreteearen Å. Iw. Arwidsson, i egenskap af sekreterare vid den kommission, som äfven detta år bildades, herr grefve Lagerberg, för att biträda löjtnant Ström i disponentskapet, herr major Hallström, för att besigtiga alla vattudrag och nybyggen nedom Lappmarksgränsen, herr bergmästaren -von Schele, för att lägga utmål för en mängd nya grufvor vid Gellivare och mera dylikt, en inspektor Walibom från Wermland, för att användas som reserv-inspektor, samt en fanjunkare Ahlbom, för att också i nödfall vara till hands som reserv. Den 42 Juli fick jag ordres, att d. 14 inställa mig vid Edefors. Samma dag ankom major Hallström till Svartlå, och dagen derpå följdes vi åt till Edefors; der alla de nyssnämnde, jemte byggmästaren Rönnberg, hvar från sitt båll skulle sammanträffa, för att anställa den skarpaste .kassations-mönstring på alla af mig anskaffade materialier till masagnen. — En mängd folk hade här redan samlat sig, bland hvilka större delen voro fordringsägare för levererade materialier till byggnaden. Hoppet att, vid så många kongliga kommissionärers sammanstötande, säkert få liqvid, hade föranledt desse att mangrant infinna sig. Många andra ganska långväga personer hade förmodligen blott nyfikenhet, att se den vidtberyktade generalkonsuln, lockat till stället. Alla dessa hade imedlertid fattat posto på planen utanför byggningen vid Edefors, der öfverallt lägo stora bopar af: timmer och bjelkar. — Då omsider herr generalkonsuln kom tägande och såg sig icke kunna tränga fram till byggningen, fann han för godt att uppklättra på en närbelägen hög timmerhop, som ock genast omringades af folkskaran, under ganska fogligt tillkännagifvande om deras ärende. Straxt anmodade herr generalkonsuln herrar von Schele och Rönnberg att börja besigtningen af virket. Början gjordes med några hopar, som lågo på något afstånd från den, på hvilken herr generalkonsuln befann sig; och under vår frånvaro begagnade han tillfället att från sitt högsäte hålla ett för ögonblicket lämpligt tal till de kringstående, innehållande serdeles: atl såsom han aldrig hade erhållit någon uppgift på de till siälet framförda materialierna, och alltså icke känt, att någon hade der all fordra, så hade han nu icke medtagit några penningar: att. virket utomdess icke ännu vore besigtigadt och godkändt, och att om något felade, hvarigenom hinder för byggnadens fullbordanae kunde uppkomma, vore det jags som derför skulle stadna i ansvar, och följakteligen borde de finna, att det vore till mig och ej till konom, som de borde hålla sig efter betalningen. Men en af bönderne, vid namn Holmström, fintligare än sjelfyve herr Dehn, kom straxt springande till mig, som, jemte synemännen, böll på att räkna och besigtiga de längst bort belägna hoparne, och bad mig uppkomma, för att åhöra och förklara mig öfver generalkonsulns utlåtande. Så snart han blef varse, kh. ir I 0 KA rm oc mm öra LJ AA PA qvider med arbetare och Lefveranteurer skola hädanefter månatligen, upgöras och afslutas — för Kohl — Malm — Körslor — Dagsyverken m: m: så gifves sådant härmeddelst på Nådig befallning tillkänna — och blifver det således för hvar och en, som under loppet af månaden förvärfyat sig fordringar, så mycket angelägnare, att hos Inspectoren innom det värk biträdet är gjordt, vid Månadens slut, till Liqvids erhällande sig anmäla — Och därest Liqvid då, af de skäl Inspectoren upgilver, icke ekulle meddalag 8 klifgar dat KFaArdringsänarana fe Dn mm OO am