Aftonbladet – 16 maj 1843, sida 1

att till främmande länder utgått för ett värde af 292,026,000 L., då deremot exporten till våra egna besittningar motsvarat värdet af 28,680,000 L. Om man såg Få lästetalet af engelska fartyg, som begagnades för handeln, så visade sig ett märkligt förbållandes Lästetalet af brittiska fartyg, som begagnades för handeln med främmande länder, utgjorde 1,584,512 tons; det, som användes för handeln med Englands egna besittningar, 1,700,000 tons. Talaren visste, att man kunde möta honom med den invändningen, som till en del egde grund, att denna stora öfvervigt i handeln med kolonierna härledde sig, icke ifrån någon naturlig öfverlägsehhet hos dessa, utan från de könstlade hinder, som blifvit lagda i vägen för handeln med andra nationer. Detta egdetill någon del grund; men det fanns tvenne slags handel. Kolonierna, som tillhörde de europeiska staterna, innehöllo en befolkning af 241,000,000, och värdet af de engelska varor, som till dem importerades, steg endast till 21,000,000 L., Befolkningen i våra egna kolonier var endast 36,000,000 och likväl exporterade vi till dem mera, än till alla Europas stater: tillsammans med en 6 gånger. så stor folkmängd. Kolonierne togo fabrikater för 42 sh. per man, räknadt efter hela befolkningen, då deremotländerna i Europa icke togo mer än för 2 sh. per man. Den största konsumtionen af engelska varor i hela verlden var i Australien, der den steg till 40 guinter per man, och i Australien fanns det mesta öde land, det ypperligaste tillfälle till kolonisering. Australien, som 1831 tog mindre än för 400,000 IL. varor: om året, har under 9 år, som sedermera förflutit, hvarje år importerat varor från England för 2,000,000 L: värde. Denna handel var indrägtigare för England, än hela dess handel med Ryssland, som hade en befolkning af 36,000,000. Om vid den tid, då Canada öch Australien upptäcktes, en stor sträcka fruktbart land Juppstigit ur octanen helt nära vid Lands-End eller Irland, månne ej då all arbetskraft, som saknat sysselsättning här hemma, skyndsamt tagit sin rigtning åt detta nya land och koloniserat det? Om man antog, att dessa nya länder endast genom smala sund varit skilda från England och Irland, kan man väl betvifla, att regeringen låtit lå bryggor öfver sunden, för att lätta vägen för arbetskraft och kapitaler att dittränga? Nu var enda skilnaden, att Atlantiska eller Stilla oceanen hvälfde sig emellan oss och våra kolonier, i stället för. ett dylikt smalt sund, och som det var omöjligt att slå en brygga öfver oceanen, så var nu enda frågan, huruvida man ansåg det mödan värdt, att vidtaga åtgärder för en skyndsam förflyttning af kanvitaler och arbetskraft. från detta land till våra besittningar på andra sidan oceanen. Om det ej kunde ske spå sannat sätt, så skulle talaren ej draga i betänkande att hegära af regeringen, att hon måtte föreslå parlamentet att bevilja allmänna medel dertill; men han ville icke göra ett sådant förslag, emedan han ansåg ändamålet bäst vinnas, utan att företaget bekostades-af statsmedel. Talaren, som så ofta oroat den ädle skattkammarkanslern, bad derföre att nu genast få försäkra honom, att han kunde vara fullkomligt lugn; så vidt det berodde af talaren, skulle han få hafva hela skörden af inkomsttaxan i fred för honom. (Munterhet.) Både kapital och arbetskraft här i landet behöfde sysselsättning. Hvarföre, kunde man fråga, tog icke kapitalet arbetskraften ut till kolonier.och gaf den sysselsättning? På detta sätt gick man tillväga i rorenta Staterna, der det fanns en innerligare. förening emfilan dessa båda elementer för nätionalvälstånd, än här i landet. Den som der . ämnade försöka sin lycka såsom nybyggare, drog in åt vestern, men hade med sig så stort kapital, att han kunde börja ett litet åkerbruk. Men i England voro de personer, som utflyttade, merendels fattiga, och om de kunde, förskaffa sig medel att betala. passagen, så stodo de dock blotta och: bara der de landstego, och hade inga fonder att börja bosättning med. Kapital utan arbete var af intet värde, och derföre borde de, som egde kapitaler i kolonierna, förskjuta kostnaderne för arbetares utflyttning, och efter all sannolikhet skulle det också ske, så snart de erhöllo visshet om att emigranterne voro sådant folk, som de behöfde, och öm de kunde vara förvissade att få begagna deras arbetskraft då de kommo ut. Men man borde komma ihåg att sådana personer, som emigrerade, voro ofta de allra sämsta man kunde tänka sig: Det var. ofta gamla gubbar, som icke mera kunde arbeta, ibland personer försvagade af sjukdomar, och ofta voro emigranterne arbetare, som varit så inöfvade vill en viss detalj af arbete, att de voro oförmögna till något. annat slag deraf, Talaren ingick nu i en utveckling af sättet huru i hans tanka kolonisering borde bedrifyas för att lemna tillfredsställande resultater, och framlade en mängd statistiska data och detaljer om tillståndet i serskilda af de engelska kolonierna. Då han sedermera, i anledning af kolonialministerns invändningar emot hela planen, återtog sin motion, och densamma således icke ledde till något resultat, anse vi öfverflödigt attmeddela resten af hans tal, hvilket egentligen blott eger intresse för den engelska publiken,