Aftonbladet – 16 maj 1843, sida 1

ter, eller ock ett tillhåll för vilda djur, och detta var endast af brist på arbete. Då talaren föreslog kolonisering i denna form, var det för att öppna en väg för detta lands öfverbefolkning till ett annat, som behöfde den; det var i sjelfva verket att föra odlingsredskapen till jorden, som s.ulle odlas, arbetaren till arbete och den hungrige till föda. (Hör, hör!) Följden häraf sku!le blifva, att fattighusen befriades från mängden af sina invånare, och att folk gick att utbyta ett lif fullt af nöd och elände emot ett af trefnad och beqvämlighet. Talaren visste, att det var svårt att genom kolonisering blifva af med den öfverflödiga befolkningen, men i alla fall skulle många menniskor derigenom komma till en lyckligare lott. Talaren hade alltid trott, att man borde betrakta utvandringar ur den synpunkten, att man genom dem icke allenast blef af med en del af den öfverflödiga befolkningen, utan-att de utvandrade äfven blefvo afnämare af moderlandets varor, emedan då arbetaren utvandrade, så kom han på en jord, der han icke allenast kunde föda sig, utan äfven derutöfver producera så mycket, att han kunde tillbyta sig fabrikater från hemlandet, och den man, som gick ut såsom attighjon, blef en kund för det land, der han fordom svalt. Han fann, att då han producerat födoämnen för sig och sin familj, så hade han ännu något öfver; och han ville nu hafva goda kläder för sig och sina barn. Han förskref från hemlandet en ansenlig qvantitet kläde. Den reqvisition, som f. d. fattighjonet skickade hem på kläde, satte en väfstol i rörelse, och icke en utan tvenne fattige blefvo på detta sätt hulpne. Fanns någonting öfverdrifvet i denna theori?. Månne det var blott en tankbild? Talaren visste, att han yttrade hyad många ansågo för em paradox, då han sade, att utflyttningen af en del af dettalands befolkning icke blott befriade landet från nödvändigheten att föda den, utan ock derjemte satte andra i stånd att föda sig der, hvarest det förut var för dem omöjligt. All kolonial-historia bevittnade dock sanningen häraf. Talaren våga e påstå, att för hvarje engelsman, som gått från detta land till kolonierna, funnos nu hundradetals, som hade sin bergninog, både i Englands och andra staters kolonier. Förenta Staterna grundlades äf en handfull menniskor. Då man frånräknade dem, som gingo under vid de första svåra kolanisationsförsöken, så mäste antalet af de engelsmän, som koloniserat Förenta Staterna, hafva varit ganska ringa. Nu hade befolkningen i nyssnämnde land svällt till icke mindre än 43 å 44 millioner. Kunde väl någon vilja påstå, att om emigranterne, som gingo till norra Amerika, stannat qvar hemma, vi skulle varit i stånd att föda en ökad befolkning af 13 millioner ? Var det väl tänkbart, att här hemma skulle funnits sysselsätsning för en så stor öfverbefolkning? Var det icke tvärtom fullkomligt klart, att vi icke skulle varit i stånd att föda vår närvarande befolkning, såvida vi icke koloniserat Förenta Staterna? Om vi icke gjort denna kolonisation, hvad hade väl då blifvit af Liverpool, Manchester, Birmingham, Glasgow, Sheffield och de andra stora fabriksstäderna när i landet, huru hade det sett ut med deras befolkning och deras rikedom? Ja, hvad hade väl blifvit af de stora åkerbruksdistrikt, som födde dessa fabriksstäder? Huru hade det väl stått till med denna stora hufvudstads rikedom, hvilken i så hög grad berodde på handeln med kolonierna? Talaren vågade påstå, att VIULLA faLtuw uf TVITCULA BtaLuvi HaD hvlvulvilvg rurit af ofantlig nytta för Storbrittanien — att den ensam fördubblat den engelska racen och dess rikedom; och han trodde, att intet skäl fanns att betvifla, att i fall England vid samma tid, som det koloniserade Förenta Staterna, skickat ett lika stort antal kolonister till andra: trakter af verlden, sä skulle man haft ännu ett samhälle af samma rikedom och vigt, som Förenta Staterna, och England exporterat dit varor för andra 8 millioners värde, och här hemma haft ett annat Lancashire, med all dess rikedom och betydenhet såsom manufaktur-distrikt. Han bad Huset besinna, hvad kolonister uträttat utan understöd, utan stora insigter, utan hjelp af andra. Om under så många wmissgynnande omständigheter så lysande resultater vunnits, hvad skulle man ej då kunna förvänta, om Tegeringen sjelf tog saken om hand, och satte i gång en kolonisering i stor skala. Talaren ville icke åberopa exemplet åf Förenta Staterna, hvilka, i ett afseende, voro den största koloni, verlden någonsin sett. Engelsmännen kunde vara stolta öfver att kalla dem en koloni från deras land, ty fastän de icke mera iydde under vårt välde, så var det dock ett stort rot: skott derifrån, Utan att fästa sig vid Förenta Staterna, måtte man gifva:akt på handeln med våra kolonier i allmänhet; och se i hvad proportion den stod till handeln med sådana länder, som icke voro Engelska kolonier. Man skalle då finna hvilken utvidgning och hvilka: fördelar det genast skulle gifva vår handel, om Engelsmän utplanterades såsom kolonister i särskilda trakter af verlden, Talaren hade förskaffat sig några uppgifter om beloppet af brittisk produktion, som blifvit exporterad till främmande länder och till brittiska kolonier är 1840, och han fann deraf, a nn ST RT TR SG bare kr re män ler NR ng KARA TR