hat nd OS OO (Insändt.) Vid kommerserådet och riddaren, hr J. Wegelin G:sons graf, den 42 Maj 1845. Du bortgången är; till ett sällare land din verksamma ande har hastat, som, frigjord af dödens förlossande hand, förgängliga hyddan afkastat, och skyndat dit opp, der vi alla en gång få samlas, när dödsklockan ljuder, och dagen, — den må varit kort eller lång är slut, och sin ro grafyen bjuder — — — — Då skall, liksom vingårdsmännen, ock vi belöning för dagsverket skörda, den redlige då skall den yppersta bli, den dygdige då skall man vörda!!! — — — — Sof roligt, du åldrige, här vid din bår stå vänner, som bjertligt dig sakna, som helga ditt stoft nu en afskedets tår, och hoppas med dig en gång vakna! — — — — Med törne beströdd var den väg, som du gått, men rosor — fast få — dock der dofta — ast aldrig du afvek, du målet nu nått! — ck! män, såsom du, ses ej ofta! Fast åren dig böjde, och kraften aftog och silfverbekrönt blef din tinning, lu fosterlandsvän! dig ej undandrog ett mödosamt värf, utan vinning, — derför är ditt minne oss dyrbart och kärt! — — Du lindrat ock nöden hos mången — Ja! länge sen jorden till jord har förtärt ditt stoft, du, som från oss är gängen och hvilar nu trygg uti Allfadrens famn, välsignande nämnas skall säkert ditt namn. Ea.