Aftonbladet – 12 maj 1843, sida 3

SPERUTMv BESLISLE EISNMILE Cb Pönmwes. BB KÖ ningar. Dock erhöll jag af herr Tandshöfditgen Öhrvall tillsammans 750 Rdr. Desse penningar, jemte det lilla jag sjelf egde, och hvilket jag gerna försköt, samt de åtskilliga summor ljag i mitt eget namn igenom lån upptog, voro helt och hållet otillräckliga till godtgörande af de rättvislige fordringar ortens nödställde invånare och bruksfolket hos brukskassan egde, och för hvilka jag dagligen kräfdes. Under löften och försäkringar att, vid ankomsten af JApril och Maj månaders ännu uteblifna anslag, ge I nast uppgöra liqvid, ,uppehöllos imedlertid fordringslegarne. och jag vågade hoppas, att, åtminstone vid I!Hr öfverstens uppkomst till bruket, hYaröm jag post-Idagligen af honom underrättades, min och allas nöd skulle blifva bebjertad och brukets skulder godtgjorde. Fåfängt hopp! I början af Juni månad ankom ändtligen Hr öfversten och det händelsevis en dag, då en stor mängd fordringsegare bårdt ansatte mig för mina så länge ouppfyllda löften. Jag frågade genastefter anslagen för April och Maj månader. Hans förlägenhet röjde sig synbart; och jag Bäd hönöm då sjelf förnöja de så länge bedragna, tilläggande, att jag nu : tillräckligt länge varit exponerad för dem. Efter en lång ordvexling funno likväl de närvarande, att jag Jej sjelfvilligt bedragit dem, och blefvo de imedlertid der i pant för frakten, till dess jag af en min släg af Hr öfversten afspisade med Några riksdaler samt löften om resten. Sedermera, då vi blifvit ensämme, påstod Hr öfversten, det jag borde veta, att anslagen voro slut, och att det för Mars månad varit det sista, som i år skulle fås, hvilket han sadesig hafva underrättat mig om i samma bref, deri han öfversändt nämnde månads anslag. Visande hans, under Litt. O införda bref ), deruti intet derom var nämndt, frågade jag honom, huru han trodde det möjligt, att drifva verket utan penningar, hela den åtetstäende delen äf året. Öfversten insåg väl svårigheten deraf men sade, att han ej rådde derför, emedan Hr Q. utfått och förslört detta årets bruksförlag, samt tillade, att då Hans Maj.t nådigst beviljat serskilda anslag till af Honom föreslagna åtskilliga odlingar; dessa nu kunde användas till bruksförlag, och odlingarne tmedlertid, såsom mindre nödile, uppskjutas, heldst de ej varit i annan afsigt projekterade, än för att få penningar till -bruksdriften,. Jag deremot sökte påminna bonom, att så väl han, som Hr krigsrådet Röslein, försäkrat, att Hans Maj:t aldrig utlemnar de anslagne medlen på annat sätt än månadtligen, och att den nämnde personen således aldrig kunnat förstöra medel, hvilka under hans dispositionstid ej varit af Hans Maj:t anslagne, mindre utlemnade. Dessutom hade han ordentligt redovist de anslag, han erhållit; och slutligen sjllade jag, att jag ej kunde eller borde bibehålla denna min befattning, så vida jag ej erhölle de till verkens drift och skötsel erforderliga medel. Hr öfversten yttrade då hafva af Hans Maj:t uppdrag, att skilja mig. från min tjenstebefattning; hvarefter inventering genast företogs och jag redovisade för allt hvad till befattningen bört. Derefter företeddes bref från Hr krigsrådet Röslein, till styrkande af Hr öfverstens rättighet att entlediga mig och att lemna mig hela årets lön. Af detta bref har jag ej någon afskrift, men yet, att Hr landshöfdingen Öhrvall deraf tog en copia, då samma bref blef honom tillsändt af Hr öfversten, med anmodan, att Hr landshöfdingen, i anledning deraf, ville tillsända öfversten återstoden åf den pennvingesumma, Hr landshöfdigen bade order ätt lefnna mig till kolliqviderna. Min räkning uppgjordes, och sett.slags invisning på Hr krigsrådet Röslein lemnades mig å en summa, stor 697 Rdr 38 åk.2 r:st. Bko. Jag bör icke underlåta omnämna den proposition, Hr öfversten, under ett samtal, mig gjorde, vatt taga öfverinseendet öfver tackjernsblåsningarna vid alla Hans Moj:ts masugnar, med tillägg, att han redan till Hans Maj:t ingifvit ett sådant projekt, i anledning af den kännedom, han funnit mig egå, och de förbättringar, jag gjort i tillverkningenb; hvilken propos af mig blef lemnad utan åfsecnde Ooch utan svar: Bokhållaren Bergman följde mig nu på min nödvändiga återresa till Stockholm och underrättade mig, att Hr öfversten i hemlighet hade sökt öfvertala honom till emottagande af min plats, det han likyäl, enligt sitt eget yttrande, skall hafva undanbedt sig, Den 7:de Juli ankommo vi till Stockholm, sjövägen, och måste, emedan vi ej ägde det minsta i pen? ningar, för att få gå i land, sätta våra medhafda Kklätinge erhöll ett lån, hvarmed den och öfrige resekostter och instruktioner. Skulle.-tilläfventyrs -tit. för någon gång ej vara af samnima tanka i administrativa vägen som tit. Klingstedt, sä bör tit.. sådant till honom endera mundåtligen-eller-skriftligen, efter omständigheterna, som till-sin; närmaste förman inberätta; och är jag öfvertygad att tit; Klingstedt alltid med välvi!ja och aktning för tit. kunskaper diskuterar det ifrågavarande och sedan anbefaler de åtgärder, som äro mest förenliga med den höga egarens intentioner. När tit. Qvensel till tit. öfverlemnat alla förråder, hvilket jag hoppas, innan dettäs: ankomst, redan skett, behagade tit. alla 44 dagar insända ewt förslag på svenska (för att ej göra tit. :onödigt besvär med öfversättning på fransyska) i samma form som de tit. Qvensel brukat insända, och hvaraf tit. sista var ett extrakt. Noggrannhet i dessa förslag rekommenderar jag på det högsta, emedan de tjena till bedömande och kontroll af hvad vid egendomarne göres. Medestime-har jag äran vara högädle herr irspektorens ödmjuka fjenare -. Stockholm d. 48 April 18235: C. II. RBöslein.n Litt. O. Till Hr bruksinspektorn Grave! Härjemte följer Martii månads anslag för Selets jerntillverkning med 269 Rdr Bko samt 100 Rdr, som användas till den malmtransport ifrån Nattayara till Edeforss, med hästar, som uti bref af den 26 förlidne månad blifvit föreskrifven, i hvilket afseende — ss Sr FRE Då Hr inspektorn, efter åberopade bref, fått sig föreskrifyvet, att ej, tills vidare, använda dessa anslag till betalning af kol, tillverkade af kringboende allmoge, annörlunda, än att med någon riksdaler hjelpa den mest behöfvande. så väntar jag, att detta anslag bespares och endast. till det. mest nödyvänr diga utgifves. Jag vill nu ej öka Tit:s omtanka med flere föreskrifter, i hopp, alt de redan gifna med nitisk omsorg iakttagas, hvaraf jag väntar den påföljd, att,j5 till blifvande öppet vatten, 4,000 sk:ö stångjern 1 ba . KA RN op —————— DM