Aftonbladet – 12 maj 1843, sida 3

TU aUSIEYt llllR HaSUkI ICUd aUtldAtll, AUNUC UCL ILHKUL ländras, och följden af att söka ändring skulle blifva IHans Maj:ts högsta missnöje, men visst icke någon j tillökning, icke en gång med en plåt. Likväl, om ljag blott detta året vore åtnöjd med denna, som de Isade, af Hans Maj:t sjelf fastställda lön, ville de garantera. mig att sedermera få så stor lön som helst, blott Hans Maj:t fått erfara något prof på min skicklighet. Kort sagdt: de förekommo mig på allt sätt att få yttra något missnöje. Förlitande mig på deras lysande löften och försäkringar, lofvade jag ändtligen att åtminstone på ett försök resa dit upp, likväl med förbebåll af min principals (herr lagman Norei) samtycke, emedan jag förut borde afsluta räkenskaperna för Laxsjö. Herr öfversten ansåg dessa böra kunna få medtagas till Norrbotten, för att der afslutas, i hvilket afseende han lTerbjöd sig att sjelf derom tillskrifva min principal, helst det vore högst angeläget, att jag genast infunne I mig å ort och ställe. Försedd med detta bref och 450 I Rdr, som blefvo mig lemnade, återreste jag genast den 34 Januari till hemorten och derifrån till Fahlun, för att få pass, jemte ofvannämnde tillåtelse af min principal. Den 21 Februari anträdde jag resan till Norrbotten, uppvaktade herr öfversten Klingstedt i Sundsvall, hvarest jag emottog instruktionen och promemorian, bilagde under Litt. D E ), samt ankom den 414 Mars, efter 48 dygns besvärligaste resa, till Selets bruk. Att tolka de känslor, som genomforo mig vid-inträdet i den byggnad, hvilken nu skulle blifva mitt hem, står ej i min förmåga. Tomma, omöblerade rum, förderfvade till golf och tak, förrådde genast den största vanvård och kommo mig straxt att besinna, huru Jättsinnigt jag handlat, som låtit öfvertala mig att öfvergilva, förut cj nog värderade, förmåner. Dock, ett hopp återstod mig ännu, det att bruket, med hvad dertill hörde, skulle befinnas i mera klanderfritt skick, hvarföre jag genast, i sällskap med herr kapten Brandt, besåg detsamma. Men äfven här var allt förfallet och illa vidmakthållet, likväl i nödfall hjelpligt. På fråga, hvarföre nu (vi hade då den 44 Mars) ännu icke fanns mer än ett högst obetydligt förråd af materialier anskaffadt, blef jag högeligen förundrad öfver det svar, alt det ej en gång rankas penningar nog till anskaffande af de nödvändigaste behof; derföre går det ock som man ser. Min första omsorg blef således att söka vinna fol kets förtroende; och som jag medhade en månads anslag, 269 Rdr, underrättade jag alla närvarande vid bruket, att de nu skulle få penningar, blott de med ifver ville framskaffa kol och malms Ryktet om min ankomst utbredde sig-hastigt, och löftet om penningar hade den lyckliga påföljd, att redan dagen derpå syntes nytt lif i rörelsen. Det lilla anslaget af 269 Rdr förslog imedlertid ej långt till delning bland så många, hvadan det började synas alltför svårt för mig; som ej hade mera penningar för månaden att förvänta, att kunna anskaffa den stora mängd af materialier, behofyet fordrade; dock förmådde jag, medelst löften och försäkringar, det villiga folket att forcera sina-leveranser, m. m. Under tiden gjorde jag mig vidare bekant med förhållanderna af herr kapten Brandt, hvilken någon tid vistats vid Selet, för att revidera :räkenskaper, och derunder inhemtat: fullkomligaste kännedom om ditkomst, att åtfölja mig till de flesta verken och egenbruken, Han hade den godheten, genast efter min domarne, Sist reste jag ensam till Alter. Men huru : förvånad blef jag ej, att derstädes icke en gång finnal tecken till något Bruk, hvilket likväl herr öfversten Klingstedt redan i Stockholm berättat mig vara afl: honom uppbygdt på blott fem veckors tid, och pål hvars anmodan; att från Bergslagen anskaffa en bokhållare, försatt emplojeras vid nämnde bruk, jag vid uppresan. från Dalarne medtagit bokhållaren Bergman, ! som nu af mig tills vidare måste försörjas. Bekant med ställningar och förhållanden, började jag nu min korrespondens med herr öfyersten Klingstedt (bilagan Litt. F. G.) och med berr krigsrådet Röslein (bilagan Litt. H.), i den fulla öfvertygel-. se; att mina underrättelser om -det miserabla tillståndet skulle . verka till -förbättring.. Jag författade nu äfven de mig anbefallda förslager på franska språket, i den förmodan, att H. Maj:t sjelf skulle få se dem och deraf draga den stutsats, jag väntade. Den 31 Mars afsändes till herr krigsrådet Rösleia det första och den 47 April det andra förslaget jemte brefvet Litt! I: Den 30 April fick jag svaret Litt. K. ) och afsände samma dag ett bref; jemte det ) Dessa dokumenter äro ej för sammanhangets skull nödiga att trycka. ) Detta svar torde böra meddelas och: lydde så: Högädle herr inspektor! Jag har emottagit tit. bref af den 25 och 34 Mars: det sista medförde förslag öfver tillverkningen från den 412 till den 31 Mars, Det har icke kunnat undgå den höga egarens bedömande att Dess privata besittningar i Norrbotten varit illa administrerade. De försök Han gjort att der få infördt ordning och arbetsnit genom tillsättande af. nya-administratorer, då Han funnit de föregående ej svara till Dess faderliga omsorg för detta aflägsna läns invånares väl, visa, som tit. det äfven funnit, att Han hittills ej deri lyckats. Tit. under den 34 Mars insända förslag från den 42 till. den 314 samma månad, har jag med nöje förelagt den höge. egaren, då jag derigenom kunnat öfvertyga Honom att tit. drift och tit. Klingstedts omsorg betydligen ökat tillverkningen under den korta tid tit. der yarit styresman. Den höga egaren bedömer ej menniskor efter granna och välljudande fraser, men efter deras gerningar och verkliga bemödanden att efterkomma sina skyldigheter. Om tit. derföre fottfar, som jag det hoppas, och tit. Klingstedt mig försäkrat att med nit och drift handhafva den . höga .egarens bästa, utan att låta vilseföra sig af :toma rykten, så försäkrar jag tit. härmed ånyo som jag förut gjort det mundtigen, att tit. och dess familj ej böra frukta för framtiden. Ån-en gång upprepar jag det: Den höge egaren är god och erkänsam för gjorda tjenster. Jag lemnar åt -tit. eget bedömande, om han har haft tillfälle ådagalägga dessa Hufvuddragaf sin ädla själ, för tit. föregångare. Om hela rikets omdöme i detta hänseende: ej kan öfvertyga tit. om sanningen af mitt påstående, så försäkrar jag tit. att min nu tioåriga tjenstgöring hos Honom, fulleligen berättigar mig att derom vitsorda.