Aftonbladet – 12 maj 1843, sida 2

för kartan, som-i brefvet likväl ej är upptagen till högre belopp än 48 Rdf 36 sk!, Hyarförutan vittnet ingaf ett af nämnde Färadsrätt den 10 Mars 1841 utgifvet fastebref oå jordandetar i Ronneby köping, hvilke landtbrukaren Aspelund tillhantlat sig, och till hvilket fastebref: svaranden Tägström aflemnat derå bilagda kartor 3: stycken å 3 Rdr Jch en å 12 sk. Vid skedd granskning fanh rättån förstberörde 3 kartor vara falska. ; 2:0 Petersson: att, vid besök i Tingsryd, för fyra år sedan, Johannes Nilsson funnits sysselsatt med inlagors författande, hvilka till instundande lagmanstinget borde ingifvas. Personerne, för hvilka inlagorne uppsattes, voro tillstädes och erinrades af Jo hannes Nilsson, att till handlingarne behöfdes kartor; men på deras tillkännagifvande, att de icke försett sig dermed, sade Johannes Nilsson sig kunna afhjelpa denra olägenhet, emedan han kort förut från Stockholm erhållit ett litet parti stämpladt papper. Johannes Nilsson framtog derföre ur en byrå-låda de erforderliga Kartorna, hvilka vittnet likväl förmodade hafva haft valör af endast 4 och 6 skill. Före berörde tid, och tillåfventyrs för 6 å 7 år sedan, hade Johannes Nilsson anmodat vittnet, som ämnade afresa till Carlshamn, att medtaga ett bref till häradshöfdingan Bergqvist, hvarjemte Johannes Nilsson upplyste, att han hade penningar att fordra af Bergqvist, samt att han hoppades med vittnet få emottaga någon afbetalning på skulden. Vid vittnets ankomst till Hoby, var Bergqvist ej hemma, hvyadan vittnet icke erhöll svar på brefvet, som dock på Hoby aflemnades. Brefvet var temligen tjockt, så att vittnet då förmodade, att det innehöll handlingar. 3:0 Erdtman: hade ingen upplysning i saken att meddela. Johannes Nilsson och hans son Jon hafva ofta varit i Carlshamn och haft qvårter hos vittnet; men vittnet har aldrig förhummit, att de medhaft eller till salu utbjudit några kartor. Vittnena erkände sina berättelser, som till protokollet dikterades, och de tvänne sista begärde ersättning för sitt inställelsebesvär, Pettersson med 8 Rdr 16 sk. och Erdtman med 8 Rdr 40 sk. 6 rst. Bko, enligt ingifne räkningar. Med anledning af kongl. sekreteraren Lindbloms utsago, blef härefter svaranden Lagström hörd, rörande det utbyte af kartor, som, vid-sistlidet hösteting med Medelstads härad, skall hafva skett, och han tillkännagaf, att efter det häradshöfdingen Gadd fästat Lagströms uppmärksamhet å möjligheten, att några af Lagström sålda kartor voro falska, Lagström bölttagit från expeditionerna alla de kartor, hvilka syntes honom misstänkta, och i stället bilagt andra. DE förra blefvo af Lagström sönderrifna och uppbrändå, enär de såsom makulerade, enligt Lagströms åsigt, saknade allt värde. Rättens ordförande förde Lagströms Öppmärksamhet derå, att derest vetskap om kartornas falska beskaffenhet icke måste förutsättas, deras förstörande synes hafva varit ej mindre otlokt, enär Lagström, med stöd af Johannes Nilssons bref, skulle hafva kunnat söka ersättaing för de kartor af falsk beskaffenhet, I hvilka Johannes Nilsson försält, än äfven ändamålslöst, om dermed afsågs misstankans förekommande; ty en man i Lagströms ekonomiska ställning, förstör ej uppsåtligt, utan ganska vigtiga skäl, sin rätt förvärfvyade jegehdom. Och härvid hade Lagström intet annat att erinra, än att han velat undvika vidare beröring med Johannes Nilsson, och derföre föredrog att underkasta sig förlusten för de kartor, som han? fann lämpligt förstöra. Till det af kongl. sekreteraren Lindblom linlemnade fastebref erkände sig Lagström hafva lemInat bilagda kartebeloppet. Johannes Nilsson påminte isig ej, då han derom tillfrågades, att han för vittnet Petersson omnämnt, det han från Stockholm erhållit jelt parti kartor, hvilket i sådant fall skall hafva vari! stridande emot verkliga förhållåndet; och hvarken han eller häradshöfdingen Bergqvist efinrade sig innehållet af det bref eller paquet, som Petersson, ifrån Johannes Nilsson, i Hoby aflemnåt. Dock förImodade begge, att brefvet innehållit handlingar, rörande någon rättegång, som Bergqvist tilläfventyrs för Johannes Nilsson haft om händer. På skedd framställning af t. f. åklagaren tillkännågaf Hotarien Meurling, att han till sin broder, kronolänsmannen Meurling, lemnat kartor för omkring 300 Rdr, samt at! ihan för berörde belopp icke erhållit liqvid eller redovisning, och hade karte-partiet cj, till större eller mindre del, blifvit af brodren återsändt. Häreftei anmäldes auditören Engdahl hafva tillstädeskommit, :och sedan han tillkännagifvit, att han ånnu ej hunnit jafsluta den redan började beräkningen öfver de kartor, han af kronofogden Crona tillhåndlat sig, samt på framställning af t. f. åklagaren, upplyste, att han fö! närvarande icke erinrar sig andra handlingar, å hvilka :han bilagt de från Crona erhållna kartor, än köpebref å och intecknad skuldsedel i Gårdsby, hvilka handlingar innehafvas af Hr lektor Rappe, så fick auditören Engdahl afträda, med föreläggande, vid förut stadgad påföljd, att åter vid Rätten ctillstädeskomme den 41 nästkommande April.; . f7) (Forts. följer.) — Ä 2