Aftonbladet – 11 maj 1843, sida 1

vatten påspäddes, och i hvilken en gammal, fjäs derlös, förtorkad penna, bred. som en tränål i spetsen, och med en liten rödpart lackbit i ändan, tronade. Med denna penna gör dess egarinna sina små annotationer, hvaraf vi vilja lemna ett litet ungefärligt profstycke: Dän åttene Maj lades stora gula Kalkonehönan. Dän älfte steg den satans Kalkonehöna opp så alla Äggena kallnade. Dän tollte stöpte Vi 43 Pond talg med både tjocktt och smaltt. Dän fjortene sveptes! fina Lärftelt, Dän tjugene Maj skekar jag mitt valmar till stan och har fått lov att få igen: det apritterat och färditt om en måne, men se han gjuger nog några dar. etc. etc. Så der ungefär annoterar vår gamla husbållerska, men ingen mi deraf sluta någonting mer eller mindre fördelaktigt om henne, ty är hon ej god stilist med penna i hand, så har hon dock. hvad som ofta brister en sådan; nemligen godt och sundt omdöme, klaroch fin blick, ganska stor takt, samt ett lämpligt och belefvadt sätt att uttrycka sig, icke utan åtskilliga, fordom mycket brukade, franska societets-glosor, ofta alldeles rätt pprononserade stundom: liten :smula rådbråkade, men alltid å sa place, försäkrar hennes nåd. San (Slutet. följer.) 7 — EEE — GårvoR OCH GENGÅFVOR BIBEHÅLLA VÄNSKAPEN En slagtare i Hamburg tyckte så mycket om det del tagande, konungen af Preussen visade denna stad:un der och efter branden sistlidne år, att han beslöt: att gilvaå horom en present. Till detta ändamål utvalde han det fetaste svin han egde, bekransade det med blommor och vindrufsblad, samt skickade det, jemte en skrifvelse, som uttryckte hans känslor af tacksambet och högaktning för Fredrik Wilhelm 1V, till Berlin. För ett par veckor sedan tillställdes den patriotiske slagtaren ett nådigt handbref från konungen; jemte en ,yärderik porslinsservis. På hvarje pjes af servisen ser man on ganska lyckad bild af ett — svin.