Aftonbladet – 11 maj 1843, sida 1

NSP ngr an SITA är sl rr ngar NT NPNE-A 7 NN ba ye al dighet, att detta stämplade papper blir föremål föra handel .och nedfaller till en vara, hvars värde är bes roende på säljarens bebof, att få det i penningar förvandladt, och köparens utsigter att få det användt. Annu ett antagligt skäl för möjligheten afyatt stämpladt papper uti Stockbolm i: enskilda. händer konkurrerar, är, att det måste vara en både sund och loflig spekulation af en försäljningsman i ländsörters ne, att, enär hans arfvode består i andel af afsättningen, genom ombud, begagna sig af den i Stockholm större konsumtionen, — ett erfaret förhållande, som, i förening med öfrige antydda skäl, föranledt derhän, att statens försäljningsmän derstädes täfla i utbjudandet af sina lager. Att mig skall tillerkännas, det ett rent motiv — nitet att gagna staten — uteslutande ledt mig vid upptäckandet af den falska karte-sigillate-fabriken, har jag aldrig påräknat, och tillförser mig ännu mindre nu af en allmänhet, som till en lättsinnig på allt stöd af bevis hitintills blottad tidningskritik -fästösittrhöga förtroende. Också lärer svårligen vilja antagas, att för min ekonomiska existens, dessa 4500 Rdr Banko; frukten af 40 års lönlös tjenstgöring i hufvudståden; mitt erkända anspråk på snar befordran, --: den enr skilda vänskap och det allmänna förtroende; .jaguditintills åtnjöt, med hvad mig framför allt kärt borde vara, mine anhöriges lugn och aktning. Men som det icke är påstådt, ärm mindre bevist, alt orsaken och åtgärden till; fabrikens upptäckande från annan än mig sig härledt; — så — omsjagilantages saker till fabrikatets veterliga utprånglings måste det falla sig besynnerligt, att jag, vid uppdagandet, med åsidosättande af mitt enskilda intresse; så ute kan mig då ej frånkännas; att jag afträdt inkömsten: af en fortfarande utprångling, som, Med minå åffårsförhållanden och, om jag: för saken varit intresserad; med ringaste försigtighet, måst vara både lätt och vinstgifvande; — det måste då falla besynnerligt, att jag, tillhvem som helst, känd och okänd, utan ,ber jag, af blott hängifvenhet, åt staten uppoffrat medlet slutande afsett det allmännas; och den uppöffringena ON AN tänkligt omsvep, utgifvit och sålunda, till upptäckt.af nå den förstkommande, blottställt ett fabrikat, som, då. jag visste det vara falskt, endast bordt Teratas åt förtroendet, om icke inskränkas tills egen-förbruknings s — det faller sig då besynnerligt, att jag, utan betäns Kande, detta papper såsom misstänkt .anmält.och er: känt mig hafva, hvarom man aldrig kunnat mig bes visa, det till sina innehafvare lemnat; — det:faller sv sig då besynnerligt, att jag inlöst och i taka händer; deponerat ett parti falskt papper, derom jag oombedd: lemnat upplysning, och hvilket jag, efter inlösandet; kunnat påstått hafva varit riktigt eller mot sådant kunde utbytt; — och slutligen måste detiTällå7sig besynnerligt, att jag, med behörig myndighet, alt, vid fabrikens upptäckande, göra, låta och underlåta efter för godtfinnande, icke undanröjde denna fabrik;-tillika med alla spår af min beröring med densaåmmal Att fruktan, en för mig obekant känsla,.i alla. of. vanupprepade fall blindt ledt mig, bör väl ej påstås, och vederlägges tiliräckligen deraf, attjag, om-än anskrifven för i lag ej förbjudet innehafvandeafstämpt ladt papper, genom vädjande till annan: fångesmany p. ex. vittnet herr kamereraren Björkman, håft lätti att från mig afleda all misstanka, dettavså mycket heldre, som det så kallade vittnesförhöret ej gittat vifva anledning till att jag i Stockholmranvändt mera: papper: än: för omkring 4000 Rdr; och jag således i och med detsamma kunnat betrygga den falska fas: brikens orubbade fortgång. Wexiö d.; 14. Mars 1845.; A. F. L:son Meurling., Lofliga Häradsrätt! Öfver herr bruksinspektoren Wallmans mot mMig förliden Lördag afgifna vittnesmål har jag reflekterat och utbeder mig ödmjulligen få om rätta förhållandet med de tit. Wallman lemnade kartor upplysa. Då jag i Skenninge efterfrågade herr häradshöfding Lagergren, under yttrande att jag ernade anmoda honom åt mig realisera ett parti kartor, som jag, i ånseende till sin låga valör, sjelf ej vore i tillfälle att använda, förklarade tit. Wallman, det jag borde af tit. Lagergren fördra säkerhet. Tillfölje deraf hen: ställde jag till tit. Wallman, om ej han i stället, ville hafva besvär med det parti jag nu innehade; och då tit. Wallman sådant villfarit, öfverlemnade jag honom det mot ett recipisse, deri, enär jag sjelf måste på nyåret redogöra; ofelbar redovissing per kontant eller medelst kartornes återlemnande, bestämdes till d. 4 sist. Januari. På af tit. Wallman gifven anledning, förklarade jag det innehafvandet af stämpladt papper icke kunde någon enskild. vara förnekadt och att kartornes riktighet genom ett Kongl. Statskontorets intyg vore Styrkt. Straxt vid mitt återinträffandel, i Stockholm, erhöll jag från tit. Wallman ett bref deri han uppgifver, att affåren ginge braf, men att herr häradshöfding Torn:rhjelm fruktade, att kårtor. ne voro af engelsk tillverkning. Härpå aflät jag ge. nast svar, deri mina ord bestämdt vorb::motitsT:g supposition är, efter all min öfvertygelse, falsk, imed.