na till, ser du, och jag ger mej den onde på, att du skulle vara den förste att löpa med all din lärdom, det säger jag, och det kontant till på köpet.. Nå, nå, tyst gamle Kämpel — sade Droltningholmaren — var inte kasperat, på mej, för det du är gammal och inte kan läsa... Men i alls fall är läsningen bra, för det är alltid nyttigt at! veta hvad man ska göra, då fienden avancerar och man står som vedelt i ett skogsbryn. Pi Drottningholm ....) . VÅh, tig du med ditt Drottningholm — inföll den gamle bussen förargad. -— Jag har nog fi stått som vedett, inte på lek, som du, utan på rena, blanka allvaret; och sunda förnuftet hal alltid sagt hvad jag skulle göra. Den som lita! på bok, är en tok — det är ett. godt ordspråk från min ungdom. Men jag vill inte gräla med dej längre, ty de unga vilja nuförtiden vara pre: ster allihop och alltid visa sej klokare än vigam. le. Ungdomen har. ingen hut i sej, som den ha de förr, se det är saken. — — Och härmed vän de han sig förtörnad från Drottningholmaren, der unga tidens representant, till en annan kamrat grånad i tjensten liksom han, och sade: Ett satans väder, gamle Lejon! Mins du, all deles sådant hade vi under reträtten från Anclan 1806?) , Ja, det har du rätt i, Kämpe, — svarade dei andre. — Det var i Mars, tror jag, och det va då som du och jag bjelpte att bära kaptinx, som blifvit svårt placerater, i ena foten. Det är ändå roligt att ha varit medisina dar — sade Kämpe med hög röst och med en stol sidoblick på Drottningholmaren. — Du och jag och Modig vid lifkompaniet ä väl nu de enda som ä qvar från den tiden, menar jag. Vi h: sett mycke, vi, både Fransoser och ,Prussare och Kossacker och andra djeflar. Men efter allt detta ska vi nu på gamla dar gå i skola, som små pojkar. Det är utarribelt hårdt, det får jag sä ga, och lefver jag till mönstringen, så .... ,Det ginge nog an, — svarade den andre — om jag bara. inte hade så faseligt lång väg til denna välsignade kyrka, Gud förlåte mina synder Men se nu bor jag, och många med mej, hela tr