Aftonbladet – 9 maj 1843, sida 3

FASTA EGENDOMEN I FRANKRIKE OCH DESS BESKATTNING. Den bekante franske deputeranden Hr Mauguin har nyligen i Deputerade kammaren väckt en motion, hvarvid han föranleddes till några märkvärdiga betraktelser öfver Frankrikes inre förhållanden, utvisande huruledes, der såsom annorstädes, folket slutligen förtryckes genom regering och representanters samvetslösa slöseri med statsutgifter och en i följd deraf uppkommen dryg beskattning. Det föremål, på hvilket motionären först uppkallade kammarens uppmärksamhet, var behofvet att söka förekomma den förfalskning aj viner, som göres, isynnerhet i Paris, och att få afgifterna afskaffade på de dryckesvaror, som begagnas i manufakturerna. Derunder gjorde han följande skildring af Jordbruksnäringens allmänna tillstånd: Den beskattning, som årligen uppbäres i Frankrike, uppgår till 4,580,000,000 francs. Jordegendomen betalade häraf år 1837 450,000,000 i direkta utskylder och 224,000,000 i konsumtionsafgifter. 4842 utgjorde dessa skatter inalles 728,000,000 fr. och således nära hälften af hela beskattningen. Nu äro franska jordegendomarne intecknade för ett skuldbelopp af 453,000,000,000, och årliga räntan på dessa 13 milliarder uppgår till 650,000,000. Landtbygden måste således årligen utbetala till Staten och hypotheks-ägarne 4,328,000,000 fr. och dess årliga nettobehållning kan icke antagas utgöra öfver 4,800 millioner. Det som återstår inses lätt icke vara mera än det högst nödvändiga för att upprätthålla jordbruksnäringen, och det bästa beviset derpå är att den intecknade skulden årligen ökas. Ifrån 1852 till 41840 var denna tillökning så betydlig, att den motsvarade eh årsränta af 154,000,000 fr. Frankrikes befolkning, fortfor han, har mera tillvuxit under olyckornas tid, än under framgångens och fredens. De 25 millioner fransmän, som funnos 1789, voro 29 millioner 4845. Ökningen, som var ifrån 4801 till 4805, 444,000 själar, var, ifrån 4806 till 1840, 784,000. Den var omkring 4 million på fyra år, ända till 1825. Sedan har resultatet ständigt varit ofördelaktigt, och nu uppgår ökningen på fyra år blott till 600,000. Ta laren ansåg hufvudorsaken härtill vara den felaktiga beskattnings-princeipen, som hufvudsakligen kastade bördan på landtbruket, oaktadt en åkerbrukande befolkning ger mindre besvär åt regeringen, är mera stilla, fredlig och således mera önskvärd. Efter dessa premisser behandlade motionären sjelfva frågan om vin-odlingen. Denna hade florerat under republiken, då det icke fanns någon såkallad octroy och ingen accis. Napoleon pålade dessa utlagor och skadade derigenom vindistrikterna. Derföre var äfven befolkningen der missnöjd med honom. De äldre Bourbonerne gyn