Aftonbladet – 8 maj 1843, sida 3

dörren till Heinefetters sälon;-skyndade, redan Caumartin emot henne, med.,de orden: FJag är glad att se eder. Enolycka har skett; jag-skyndar att homt: en läkare. Derpå ilade han sin kos. Han hade för öfrigt anmärkt, att han varsårad,i pannan. Serdeles vigtigt, var det öfriga af. bennes i vittnesmål, emedan deraf tydligen Visade sig,,huru uppbragt så väl Heinefetter som Kertz måste hafva varit emot. Caumartin, och med hvad skäl den sistnämnda, dygdesamma damen försvarade Heinefetters.oskuld. Er. Har niicke, straxt efter händelsen haft ett samtal med M:e Kertz? Svar: Ja, och hon sade mig, att det var stor skada, emedan Sirey hade ämnat skänka Heinefetter 400,000 francs. Fråga: Var icke äfven fråga om en vagn? Svar: Jo; Heinefetter påstod, att Sirey sagt till sina vänner, att han skulle köpåcen vagn; icke åt sig sjelf, utan åt Kathinka (Heinefetter). Fr. Beklagade man den olycka, som skett? Sv. M:e Kertz sade, att det bade varit bättre om olyckan träffat Caumartin. Fr. Och Heinefetter? Sv. Honssade, talande om Caumartin: Jag skulle vilja se honom dödad., Jag svarade henne: Det är ju förskräckligt; är det icke nog med den olycklige Sirey? Fr. Frågade ni ej m:e Kertz, om hon visste att Sirey var gift? Sv. Ja, jag sade henne, att det var afskyvärdt att föra sen gift man, som hade barn, på afvägar. Hon svarade mig, att hon ej kände att han var gift. Mcn en annan gång tillstod hon för mig, att hon. wisste derom, men att han sedan 40 år lefde skild, från sin hustru. Fr. Då Caumartin förra gången var i Brässel, stannade han aqvar hos Heincfetter om aftnarne? Sv. Ja, och det så länge att jag, för att rädda skenet och att det måtte se ut som visste jag ej af hvad som tilldrog sig,ho3 mig, lät fråga Kertz, om allasivoro gångna, och om jag kunde stänga porten. Kertz hade redan lagt sig och stängt sin kammardörr. ; Jag kände ganska väl huru sakerna stodo, men jag. gjorde det för domestikernes skull; det tjenade likväl: tillingenting, ty desse kände till förhållandet, lika väl som jag. — Ett annat vittne, egaren af husct, der Heinefetter bodde, herr Merckz, berättade, att han:skyndat upp då han hörde att oväsen var på färde, men att då han kom upp, fann han Sirey redan dödsb Då: Caumartn kom tillbaka med läkaren, hade vittnet sagt till den förre: Han är död, rädda er. Men: Caumartin hade icke velat gripa till flykten, utan flere: gånger yttrat: Jag skulle blifva ansedd för enimördare; jag är ingen mördare, han rusade sjelf spåomin värja Vittnet Villette hade vid ett besök sagt Mörckz, att Sirey i allt haft orätt; han Hade i 20 år varit bekant med Sirey, men aldrig vid något tillfälle sett honom bete sig så, som han gjorde den olyckliga aftonen. — Kusken, som kört Caumartinstill huset, der HeineIfetter bodde, värden på hötelet,i der han tagit logis, voch en af uppassirne der berättade, debåda sednare, att Caumartin med aldra största skyndsamhet sökt upp en läkare, och på vägen till hans boning flere gånger utropat: Huru olycklig är jag ej! Hvarföre kom jag hit? För öfrigt hade han varit sårad i pannan och klagat öfver smärta. I öfverensstämmelse härmed yttrade sig kusken, som kört för Caumartin till Mecheln. Hans vittnesmål är i synnerhet af vigt derföre, att det synes bekräfta Caumartins uppgift, att Sirey stuckit honom i låret med en knif. Fråga: Har ni i Mecheln sett Caumartin stiga i postvagnen? Svar: Ja: Fråga: Haltade han? Svar: Ja, han släpade det ena benet etter sig. Fr. Detta har ni icke uppgifvit vid förhöret inför instruktionsdomaren? Svar: Jag minnes ganska noga, att Hr Caumartin haitade. — Flere läkare intygade att Sireys sår icke blott varit af. den beskaffenhet, att han sjelf kunnat spetsa sig, utan dess trasighet i kanterne gjorde det till och med sannolikt, att. så tillgått. Andra läkare bekrätade, att Caumartin haft ett sår i bröstet, som möjligtvis blifvit tillfögadt med en knif. — Hr Steiner, emot hvilken Caumartin, enligt Kertzs utsago, skulle hafva begagnat sin käppvärja, förklarade detta för osannt. ; Hans yttranden för öfrigt upplyste, att en af Heinefetters sällskapsdamer skrifvit tvenne lika lydande bref, ett på Fransyska till Caumartin och ett på Tyska till Steiner, hvari hvardera af dem underrättades derom, att den andre kallat honom en feg stackare, för att få dem i strid med hvarandra. Afven hade de båda, på en och samma gäng, varit bjudna till Heinefetter, och då damerna der fått dem väl i tvist med hvarandra, lemnade de rummet. Det var ett förespel till hvad som sedan tilldrog sig i Bruössel. De retade i Paris Hr Steiner cmot mig, liksom i Brässel Hr Sireyp — Sade Caumartin. Vidare blef M:e Kertz-öfverhevisad om, att vid det föregående förhöret hafva farit med osanning, då hon sagt att hon varit närvarande och sett Caumartin draga käppvärjan emot Steiner. Efter uppträdet emellan Steiner och Caumartin, gick M:e Kertz med käppvärjan till Steiners fader, sökte inbilla honom, att Caumartin med detta vapen hotat hans son, och öfvertala honom til en rättegång emot Caumartin. Såsom fösklaring hvarföre denne nyttjade käppvärja uppgafs, att den gatan i aris, der Heinefetter bodde, var ödslig och ännu icke helt och:-håltet bebygd, och att Caumartinvvanligen först sent på natten plägade lemna henne. — Sällskapsdamen Behr förklarade Heinefetter för en person utan hjerta, som icke förtjente att vara älskad af en bra karl.n — Många villnen intygade, att: Caumartin var en man af mildt och fredligt lynne, som icke gerna inlät sig i några våldsamheter. Heinefetter. hade påstått motsatsen. Många vittnen försäkrade deremot, att Sirey städse hotade med att sticka celler skjuta ihjel folk, att han ganska ofta blifvit lagförd och dömd för våldsamheter, att hans vilda häftighet blifvit till et ordspråk c. Förut hade han varit intagen i aktrisen Roissy, och hvarhelst han på gator, offentliga ställen eller annorstädes hörde något tadel mot henne framställas, hotade han genast med mord och död, reste med posthästar från Paris, för att skjuta någon, om hvilken han hört att han vunnit akrisens ynnest, m. m. Såsom huffudsakligt faktum framstod, att Mamsell Heinefetter längesedan önskat att det måtte komma till en duell, och, om möjligt, någon deruti måtte blifva dödad; att Caumartins oförmodade ankomst till Brössel var henne ganska okär, emedan hon 44 dagar förut lärt känna Sirey, och jast vid Caumartins ankomst hade denne hos sig;.att hon i sin sängkammare uppretat denne lidelsefulla person mot Caumartin, och att Sireys sjelfspetsning äfvensom Caumartins sårande med knif i låret högst sannolikt varit en följd deraf. — Den 45 April, omkring kl. 9.på aftonen, blef Caumartin af juryn förklarad för icke skyldig, men dömd till rättegångskostnads-ersättning. Efter sitt frikännande, fick han sig ett bref tillstäldt, adresseradt fill Lönnmördaren Caumartin, hvaruti han hatades med att blifva mördad i Paris.