Aftonbladet – 8 maj 1843, sida 3

PROCESSEN I BRUSSEL EMOT CAUMARTIN. (Slut från lördagsb!.) Nästa vittne, som afhördes. var en Madame Beår, somm likaledes utgjorde Mill Heincfetters dagliga sällskap och bodde hos henne. Hon:var 27 år gammal och såg mycket bra ut. Hennes vittnesmål var icke af någon betydenhet. Hon hade-—blott sett att Sirey föll; Caumartin hade hon i det ögonblick alls icke gifvit akt på. Sina, något ofullständiga uppgifter ursäktade lion dermed, att hon icke talade nog obebindradtfransyska, om hon finge tala tyska, skulle hon kunna uttrycka sig bättre. Hon fick till en början afträda. — Ett annat vittne var Hr van FHoobrouck. Hans berättelse var j:så måtto af vigt, som den i några punkter motsade Heioefetters och i synnerbet Kertzs uppgifter. Vitthet hade nämligen varit med i samma diligens, som förde Caumartin och de båda damerna från Paris till Brussel. I passagerarerummet, vid diligenskontoret, hade han funnit en ung dam; en liten stund derefter hade en ung herre infunnit sig, på hvilken damen tyckts vänta. Han tryckte med ömhet hennes hand. Vittnet bade haft platsen 24 4 i kupån oeh erbjudit den åt damen; hor tackade, men antog ej tillbudet; den unge mannen satte sig bredvid henne, och det-såg så bjertligt ut emellan dem; att vittnet tog dem för ett nygift par. Detta fortfor på samma sätt under hela resan Ett annat fruntimmer deremot; som tycktes vara den andras sällskap, hade den unge mannen behandlat Med föga uppmärksamhet; vid middagsmåltiderne t. ex. hade ban först räckt vittnet faten, innan ban bjöd henne. Under resan hade vittnet fått veta, att den unge mannen var Hr Caumartin öch den unga damen M:ll Heinofetter. Den anklagades advokat ställde ytterligare några frågor på vittnet. Fråga: Mamsell Heinefetter syntes således icke öfverraskad, då hon fick se Hr Caumartin komma till diligenseh? Svar: Alls icke; det föreföll mig, som väntade hon på honom. Fråga:Såg ni, om den andra damen ville sätta sig bredvid den ungai kupån? Svar: Jag gaficke akt derpå. Fråga: Hon har sagt, att hon blef nästan med våld lyftad ini det inre af diligensen, liksom om bon ej skolat hafva sin plats der? Svar: Hon steg sjelf in i diligensen, — Ett annat vittne, Fru MKietzinger, Heinefotters