Aftonbladet – 1 maj 1843, sida 2

VER RR AR ee BHD Gl, OL slagen blifvit gifne på bara kroppen, åtminstone icke på vanliga qvinnokläder. 2:0o Om det icke syntes, att större delen af slagen varit nyss förut tilldelade? Svar: Sådant kunde doktor Sonden ej bestämma, emedan han ej besigtigat Blomberg förr än den 4 Januari, och således tvenne dagar efter det misshandlingen skall hafva egt rum. Dock fann doktor Sondån ingen anledning att några slag varit långt förut tillfogade. Då emot doktor Sonden något jäf att vittne bära icke förekom, fick doktor Sondån aflägga vittneseden, derefter han på vittneseden tog allt hvad han här ofvan berältat, hvilket för honom ur protokollet upplästes och såsom rätteligen fattadt erkändes. Apotekaren Stahre anförde härefter, att han haft fullt reda på, huru många slag han vid det ifrågavarande tillfälle gifvit pigan Blomberg, och vidhöll, att deras antal icke uppgått till mera än 46, högst 20; hvarjemte Stahre tillade, att den, som sett, huru pigan Blomberg vid tillfället förfarit mot sig sjelf, skulle bafva ansett det naturligt, att hennes kropp icke kunnat vara annat än på det högsta misshandlad. I anledning häraf förklarade doktor Sonden, att han bestämdt kunnat urskilja de blånader, som tillkommit af slag med käpp eller piska, samt vidblef att deras antal varit minst etthundräde. Härefter och sedan doktor Sondån, hvars af embetsgöromål upptägne tid hindrade honom att längre vid rätten qvarstadna, fått afträda, justerades förra rättegängsdagens protokoll, hvilket utan anmärkning lemnades; hvarefter undertecknad protokollsförande anmälde, att från Danviks dårhus till rätten ankommit en afskrift af det, utaf herr assessoren af Grubbens den 2 sistlidne Januari, rörande pigan Blomberg, utfärdade betyg, hvilket nu upplästes och var af denna lydelse: Pigan Johanna Ulrika Blomberg, som längre tid visat tecken till galenskap, dock i lindrig grad har, sedan förlidne Lördag, varit fullkomligen från sina sinnens bruk hvilket förhållande ännu fortfar. Hennes stupida och orediga sätt att uppföra sig och hennes nästan erörliga, utvidgade pupiller utvisa, att en högre grad af galenskap är för handen, och som farlig att hysa, emedan hon kan gö-a sig sjelf och andra skada, rekommenderas hon till intagande på Danviks dårhus: sådant allt betygas så sant mig Gud bjelpe till lif och själ. Stockholm den 2 Januari 1843. N. W. af Grubbens. Med det härstädes förvarade original lika lydande intygar. Danviken den 3 Mars 4843. C. U. Lundberg C:son, hospitalsinspektor., Härpå anhöll protonotarien Hervån, att, rörande beskaffenbeten af den pigan Blomberg öfvergångna misshandling, ej mindre deaf honom förut åberopade 9 vittnen, måtte en annan dag blifva hörde, än äfven att enkan Maria Christina Åberg, hvilken skött Blomberg på Danviks däårhus, och nu åtföljt henne derifrån måtte afhöras; och fick enkan Åberg förekomma och, då jäf emot henne icke anmäldes eller kunde utrönas, aflägga viltneseden, onr hvars vigt och värde hon erinrades, derefter hon, hörd; berättade: att hon, som vore sköterska så väl vid Danviks hospital som dårhus, den 3 sistlidne Januari mottagit Blomberg, då hon ankommit till därbuset, hvarvid vittnet, sedan hon afklädt Blomberg, som varit alldeles stilla och istan vanmäktig, funnit hennes kropp på det högsta misshandlad, i det hela hennes rygg samt låren och armarne varit fulla med blånader, i olika färger, såcom gult, blått och grönt, hvilka tillkommit af slag, som syntes hafva: blifvit tillfogade med någon böjlig käpp eller spö, emedan blånaderne varit långa och strimmiga, samt sträckt sig jemväl till sidorne af magen och inre delarne af låren; att vittnet, som å Danviks hospital och dårhus emottagit mången, hvars kropp varit illa. medfaren, dock aldrig förr sett någon menniska vara till den grad misshandlad, som pigan Blomberg; att vittnet, jemte doktor Sonden, påföljande morgon sökt räkna antalet afåkommorna, hvilket dock varit omöjligt i anseende till deras mängd och derlill, att blånaderna: korsat hvarandra i alla möjliga riktningar, dock kunde vittnet taga på sin ed, att ikommorna efter slag ä Blombergs kropp icke understiga ett antal af femtio; att Blomberg vid sin ankomst till dårhusat icke varit blodig på annat ställe if kroppen, än på händerne; hvilka tyckts hafva vait rifna med något hvasst, liksom af en katts klor, men att, sedan Blomberg några dsgar vistats på Danviks dårhus, blånaderne på flere ställen öfvergått till årnader, hvilka likväl nu alla voro läkta; tilläggande vittnet, på gifyen anledning, att Blombergs hals, axar och bröst varit alldeles fria från åkomma, samt att slagen, hvarefter blånaderne uppkommit, tycktes hafva olifvit tilldelade på bara kroppen, ehuru vittnet ansåg let icke omöjligt, att Blomberg haft något kläder på ig, då hon blifvit slagen. Målet uppsköts till den 0 Mars för vittnens afbörande. Den 20 Mars. Sedan parterne tillstädeskommit, juterades protokollet. Härpå blef den rätten tillhandåkomne afskrilt af ierr assessoren af Grubbens den 2 sistl. Januari öfver vigan Blombergs tillstånd afgifna betyg för herr asessoren uppläst, och af honom till innehållet vidändt, hvarefter jemväl upplästes ur protokollet för len 27 Februari hvad herr. assessoren då berättat, wvilket herr assessoren erkände vara i protokollet räteligen fattadt; dock ville--herr assessoren nu hafva tirycken deruti så till vida förvandlade, att Berr asessoren vid tillfället den 2 Januari funnit pupillerne Blombergs ögon ytterst utvidgade, samt att herr ssessoren yttrat till Stahre, att om Blomberg borde ållas noga vakt den följande natten, emedan hon ljest kunde göra både sig sjelf och ardra skada. sfter dessa förändringar tog herr assessoren så väl len muntliga berättelsen, som innehållet af förenämnle betyg på sin aflagda embetsed, och förklarade sig cke hafva något vidare att i målet anföra, hvadan, lå parterne afstodo från herr assessorens hörande på ittnesed; herr assessoren fick afträda. För att i målet vittna hade i öfrigt blifvit kallade: ullinspektoren, herr löjtnanten Carl Wilbelm Bergehr, tullvaktmästaren Henric Jacob Bång, försörjingshjonet på Sabbatsberes fattighus Olof Löfgren, agaregesällen Nils Cronvall, sköterskan Margaretha lisabeth Hasselqvist, försörjningsbjonet Carl Gustaf andberg, tullvaktmästarne Carl Fredrik Stål och Carl ruldbrand samt tulläppsyningsmännen Fredrik Wilelm Björkbom och Nilsson; hvilka alla, med undan28 af den sistnämnde, Som anmäldes vara af tjenstöromål hindrad. från inställelse, nu voro i rättens irmak tillstädes och fingo förekomma, hvarvid, på åga om jäf, de sjelfve förklarade sig icke känna nåon omständighet, som kunde förhindra dem att i ken vittna, och af parterne anfördes ej heller jäf ot någon annan af ofyannämnde personer än möt