Aftonbladet – 27 april 1843, sida 3

mRNA Å . . N (äInsändt.) ÄR DET ENLIGT MED LAGA ORDNING? Vid återbesättandet af pastorstjensten uti Finska församlingen har en åtgärd blifvit vidtagen, om hvars öfverensstämmelse med laga ordning man önskar höra sakkunniges omdöme, Den 9 April hölls frågodag i Finska kyrkan, huruvida hinder förevar att verkställa valet. Frågan besvarades med jaoch nej, likväl så, att flertalet af församlingens ledamöter, dels: genom fullmakter; och dels muntligen, yrkade, att valet måtte oförtöfvadt försiggå. Ordföranden förklarade, med den rättighet Kongl. Förordningen af år 1793 lemnar honom, att intet laga hinder mot valet blifvit förebragdt,; hyarföre det af honom utsattes till den 23 April. Besvär anmäldes, men vallängdemn justerades. För längre tid tillbaka, om vi rätt Påminna oss, redan 4840, hade Finska: församlingen, genom: sitt kyrkoråd; ingått till. Kongl. Maj:t med underdånig anhållan, att Kongl. Maj:t i nåder täcktes stadfästa en beskattning till kyrkokassan, hvilken församlingen sig åtagit, jemte ett derpå grundadt valsätt vid prestledigheter. I vanlig ordning uttagas Resolutioner af den auktoritet, hvarifrån ansökningen utgått, eller tillsändas densamma. Finska församlingens kyrkoråd håde således nu bort uttaga den eller få den Kongl. Resolutionen sig tillsänd; men tiden trängde, och tvenne af församlingens ledamöter utlöste Kongl. Maj:ts nådiga beslut, hvilket biföll den föreslagna beskattningen och det nya valsättet. Lördagen den 15 April inställde de sig härmed hos pastor primarius och ordföranden i Stockholms stads konsistorium: Emedan omständigheterna icke medgåfvo konsistorii sammankallande, och valet hade blifvit följande dag pålyst i Finska församlingen, ifall konsistorii befallning om dess uppskjutande innan dess ej hann inkomma, fann pastor primarius för godt att, för sin del, besluta valets inställande och per Capsulam meddela sina embetsbröder, den Kongl. Resolutionen, jemte sin åsigt om valfrågan. Sedan så många konsistorii ledamöter förenat sig med honom, att pluraitet uppstod för valets inställande, fann pastor primarius sig oförhindrad att, genom kungörelse i Finska kyrkan, tills vidare aflysa ofta sagde val. Sådan är i korthet gången af denna sak. Men nu ippstår frågan: Står åtgärden väl tillsamman med