Aftonbladet – 27 april 1843, sida 2

hand; men blef ändå ett konstverk af stor förtjenst; skön är han likvälicke, hvad hufvudet beträffar: Detsamma kan man just ej heiler säga om herr Qvarnströms nordiska Sommar; men så : mycket mer om de qvinliga nordmöarne Våren och Hösten. Vintern är tydligen en söderländsk man, något till åren, men med ett ganska ädelt hufvud. Former och attityder äro för öfrigt hos alla lika förträffliga. Kan man säga någonting motsvarande om draperierna? Om FVintern, utan fråga åtminstone; men i fall någon skulle tycka att de öfriga kunnat här och der varit enklare, och att de kanske skulle ha gjort mer effekt om veckningen visat sig mindre konstfullt rik, så behöfver han blott kasta en blick på något verk öfver Herkulanum och Pompeji, för att finna de gamles draperier ännu mer yppiga i denna rigtning och herr Qvarnströms val af draperingssätt följaktligen rättfärdigadt genom godkända mönster. Något nödgas väl en ung konstnär dessutom offra åt pluraliteten, som bältre förstår att uppskatta drägten än hvad den höljer. Är hans rykte en gång orubbligt befästadt, så blir det tid för mängdens omdöme alt böja sig under hans, och för herr Qvarnström kan denna epok ej vara aflägsen. — Thorwaldsens lyckade återupptagande af större kompositioner i basrelief, som länge tyckts tillhöra en förlorad konst vid jemnförelse med de antika mästerstyckena i denna genre, har utöfvat ett mäktigt inflytande på flera bland de artister, .som i seduare tiden gjort sina studier i Rom. Hr Qvarnström är en af dem: och de 35 basreliever, hvarmed han prydt detta års salong, skulle med utmärkelse intaga sin plats i hvilket antikgalleri som heldst. Fläri står ban hos oss ensam; ISverge torde icke hittills hafva ägt någonting dermed jemnförligt, hvarken i komposition eller utförande. Här är det rent antika på sitt ställe; också har herr Qvarnström i sina basreliefver åsidosatt alla götiska spekulationer, alla konstlade effektsökerier, och hållit sig enkelt till den stora stilen,, som Ehrensvärd skulle säga. Vi tro nästan att denne granntyckte konstdomare, om han lefvat nu, skulle yttrat sig derom i sitt vanliga manår så här: Han såg basreliefs af Qvarnström; han hade förut sett dyiika från Parthenon. — Betrakta dessa sväfvande figurer: denna Natt, denna idealsköna gudinna, som halkar. så lugnt och ljuft slumrande fram öfver jorden, med tvillingbarnen Sömnen och Dvalan — eller kanske Döden — på sin arm! En sakta vindfiäkt lyfter högt bennes vida dok, och vakna och leende nedsväfva derifrån till de dödlige tre barnsliga drömmar, med krona och dolk, med lagerkransen och med ymnighetshornet, till hersklystnadens, äregirighetens och njutningsbegärets eller : snålhetens mättnad för några bedrägliga timmar. Tanka, anordning, teckning, drapering : allt står i den fullkomligaste motsvarighet till hvartannat. Sådana målningar frambring gar man ändå icke med pensel! — De öfriga basreliefverna äro hvar för sig lika fulländade; men de visa ingenting nytt, och vi hafva fästat oss vid den som äfven ägde originalitetens förtjenst. Hr Qvarnström bar äfIven uppställt 4 små statyer, i dels götbisk, dels modern stil, och med gipsen gulfärgad tull likbet med lera. De fleste åskådare och åskåtiarinnor fästa sig företrädesvis vid dem, och äfven vi borde: dröja vid dem längre, ty de förtjena dets Atlenast skulle de ej då stå i samma rum som herr! .Qvarnströms redan omnämnda konstverk. På väggarne träffar man äfven arkitektoniska saker; till en del af den största märkvärdighet; men vi måste spåra dem till sist, och inträda i nästa rum, der vi se en skara åskådare framför två taflor af Westin, af hvilka i synnerhet den ena är ganska stor och innehåller kanske omkring 50 figurer. Professor Westin har här framställt nästan detsamma i målning som berr Qvarnström vägg om vägg visat i modellering. Det är de 4 årstiderna, presiderade af jordens gudinna: Hr Westins målningsmaner är bekant: vacker teckning, lena konturer, mycken dager, sparsam skugga, bjerta färger, genomskinlig och mot all sölIbränna sorgfälligt vårdad. karnpation, azurblå luft, ljusa skyar; och allt detta träffar man äfven här. När han målar nakna barnfigurer, såsom här på den allegoriska taflan i mängd, så är det nästan som man vallat ut en skara späda elever ur någon Stockholmspensiön att bada: man fryser riktigt med de arma små, man tycker det är synd om deras fina hull, så ovant vid luften och soln. Hr Westin synes annars lägga vigt på detta val af hy; ty för att i en annan helt liten taila, som visas här, föreställa Herkules i vaggan, kämpande mad Armarna har han 23t s4s Ull lAltaa dolt has