Aftonbladet – 27 april 1843, sida 2

dar! Folkes bröst. Hans blick -mulnade. Den folkvisa, hvarur. Carls vers var hemtad, skildrade en tilldragelse, hvarvid icke den ädle Folke ville fästa sina tankar. Det var ett klosterrof, som följdes af ett femtonårigt Olyckligt äktenskap. Det förekom honom, som om en ond ande hade förespått honom något dylikt. Han förjagade dock snart denna mörka inbillning och svarade sålunda: Ehuru jag i morgons, före mitt samtal med stolts Ingrid, var annorlunda sinnad, vill jag nu, på tvänne hufvudsakliga skäl, icke följa ditt råd om ett öppet våld. Först förbjuda mig det min Ingrids grundsatser, och sedan min egen försigtighet. Dessutom står i samma visa, som du åberopar, att Knut Folkwardsson svarade sin broder: Spörjer det hennes fader, konung Sverker, . för hennes skull måtte vi dö; och då kan visans omqväde: Så ligga de bjeltar slagne, syfta på oss. Nej, vid närmare eftersinning torde, du, liksom jag, blifva försigtig. Konung Magnus, den svarte ket:ilbotaren, skulle i sanning glädja sig, om vi beginge ett öppet våld och han åter finge någon sak med oss. Skole vi väl gifva honom anledning till ett nytt gästabud, likt det han höll på Jälaqvist härom året? Den händelse hvarpå Folke syftade var i korthet denna. .. Folkungarne. hade, missnöjde med Magni regering .och. den gunst han visade utländske män framför svenske riddare, rest sig emot honom, ihjelslagit hans synnerliga gunstling, dan sken Ingemar och belägrat Jönköpings slott. Konungen, som icke vågade ingå i en öppen fejd, hycklade ånger öfver det förflutna, lofvade Folkungarne guld och gröna skogar, och bjöd dem till ett gästabud på Jälaqvist. De lättrogne Folkungarne hade lagt bort sina vapen, sutto i den lada dryckessalen och skämtade vid bägaren, då de plötsligen öfvermannades och, på en vink af den svekfulle konungen, blefvo allesammans på stället halshuggne.