Aftonbladet – 27 april 1843, sida 2

sjelf inbjudit ständerna till det förslag, som nu ätt en så snöplig affärd, vilje vi här lemna en kort recit af den kungliga propositions innehåll, som afgafs vid sista riksdag, daterad den 24 Feoruari 4840. Deri förmäles, först att den vigliga och djupt ingripande frågan om ett mera ändamålsenligt ordnande af skjutsväsendet, utsjort föremål för öfverläggningar vid flera föregående riksmöten, och vidröres hurusom,: till partiell lindring af skjutsbördan, landshöfdingarne genom cirkulärbref åren 4810 och 1824 erhållit öreskrifter att bemedla öfverenskommelser de skjutsskyldige emellan om bhbållskjutsens öfvertavande af reservlagen m. m. Derelter öfvergås till Rikets Ständers åtgärder vid 4833 års riksdag. Dessa nnefattas i tvenne skrifvelser af den 2 och 9 vars 48335. Den förra angick befordrande af diigence och forvagnsinrättningar och uttryckte tillia den önskan, att Kongl. Maj:t med afseende på let ofördelaktiga inflytande, som skjutsningsbesväet i dess närvarande skick medförde, täcktes låta vidtaga sådane, efter hvarje orts lokala beskaffenhet lämpade åtgärder, till en nyttig förändring i skjutsväsendet, som Kongl. Maj:t kunde anse bäst jeda till ändamålet; den sednare afläts af Bonleståndet och innefattade ett fullständigt förslag till den reform i skjutsväsendet ståndet yrkade, och som hufvudsakligen afsåg skjutsens ställande på entreprenad mot högst 24 sk. bko skjutslega lör milen, sedan landshöfdingarne uppgjort nöliga beräkningar öfver det antal hästar, som för varje skjutsstation behöfdes. regeringen gilade slutligen Bondeståndets åsigt och ansåg ämpligt: att frivilliga entreprenader af skjutsbestyret måtte tillvägabringas; att på de ställen, def sådane entreprenader ingingos,, skjutslegan måtte ökas med 8 sk. pr mil eller till 24 sk., men att der denna tillökning ej fanns tillräcklig, de skjutskyldige sjelfva borde sammanskjuta de penningar eller varor entreprenörn derutöfver fordrade. Detta förslag sade Regeringen sig hafva ämnat att sjelf verkställa, men dervid mött hinder å ena sidan af de noreda, som syntes kunna uppkomma, derest minoriteten icke förpliglades, att i fråga om entreprenaderne, underkasta sig majoritetens beslut, å andra sidan deraf, att Kongi. Maj:t icke ansett sig utan Rikets Ständers medverkan kunna ålägga någon skjutsskyldig, att, utan sitt eget friviliiga begifvande, nu och ör framtiden utbyta den honom åliggande prestationen, emot en i penningar eller varor utgående afgift. Af denna anledning ville regerinsen nu inhemta Ständernes yttrande, huruvida de ville, på sätt Bondeståndet vid 48534 års riksdag föreslagit, förklara, att, i fråga om skjutsentreprenaders tillvägabringande, minoriteten borde underkasta sig majoritetens ech de frånvarande de närvarandes beslut: be