Aftonbladet – 27 april 1843, sida 2

hvardera finge en himmelens brud att föra til våra jordiska hem., Carl skrattade innerligt vid denna föreställning. Menp, tillade han sedan, de följer ej någon välsignelse med förlupna nunnor Huru gick det väl med vår frände, konung Waldömar, för sehans kärlek till exnunnan Jutha? Vä lefde han med henne några: ljufva dagar på sir goda kungsgård Ettak, der Tidan slingrar sig si vällustigt emellan täta löfsalar. Denna korta kärleksfröjd var dock första uppbofvet till hela han: ofärd. — Nej, frid med alla vigda nunnor, mer krig mot de unga noviserna! Det är vår pligt såsom riddare, att rycka dem ur klostret, ock det hurtigt, utan allt betänkande. Inom vår släg! hafva vi också ett godt föredöme att följa, alldeles i ett dylikt fall. Låt höral sade Folke uppmärksamt, emedar ban ej erinrade sig den händelse, hvarpå hans broder syftade. Ett osvikligt medel, min bror, och ser du det kan utföras redan i natt. Välan då, förklara digi manade åter Folke oci höll sin häst stilla vid denna vigtiga punkt isamtalet. Den tappre Carl stannade äfven sin klippare och de begge bröderhe betraktade hvarandra -allvarsamt ett ögonblick, tills det skämtsamma lynnet hos Carl spridde ett leenile kring hans läppar. Liksom skalden, började han, följer i krigarnes leder och manar med sina sånger de tappre till djerfva bragder, vill jag försöka hvad en li ten, visa kan göra för verkan på den ädle riddare Folke. Och nu sjöng .han med sin vackra, fylliga röst: -? Det var herr Sune Foltwardsson, 7 sade till sin broder, herr Knut: Vi vilje rida till Wreta kloster och taga fröken Elin derut. Elincderut, upprepade ekot i den klangrika lunden. ; en Men dessa ord väckte ej något genljud i rid