Aftonbladet – 21 april 1843, sida 2

annat. Åtskilliga, serskilda meningar åtfölja TutlåTtandet, hvaribland en, af presidenten friherre Jac ICederström, innefattar ett serskildt förslag. .— Som ett ovanligt drag af menniskokärlek och oegennytta hos en person, som sjelf är stadd i minIdre lyckliga omständigheter, och aldrig erhållit någon Junderstöd af allmänna medel, utan blott genom egen arbetsamhet . och omtanka dragit sig fram, förtjenar anföras följande: En enka, vid namn Anna Lovisa Lundstedt, som vid Regeringsgatan håller spisinrättning utan spirituosa,, har i flera år gifvit ett antal fattiga, som ofitast uppgår till 400, hvarje lördagsmiddag, utan beItalning, mat, bestående af soppa, jemte sofvel, så långt tillgången deraf medgifver. Hon är enka efter Jen stilgjutare, som lemnade henne i knappa omständigheter; det oaktadt har hon sedan försörjt sin gamla moder och äfven en arnan slägting, hvilken hon upptagit som systerson. Det aktningsvärda i denna qvinnas handlingssätt lärer icke vidare behöfva några kommentarier, äfvensom det torde vara öfverflödigt att framställa de reflexioner, hvilka sjelfmant framkallas, då .man besinnar, huru många menniskor, hvilka dels lefva i öfverflöd och dels äro ganska välmående, knappast hafva en skärf att erbjuda, när det är fråga om den mindre väl lottade nästan. (Dagbl.) NR re— — Östgötha-Correspondenten med dagens post lemnar, rörande det bekanta medaljväsendet, en uppgift, som vi vilje hoppas beror på något missförstånd, nemligen att ordres blifvit utfärdade (förmodligen skulle det vara regementsordres vid något af regementerna i Östergöthland), deri äfven soldaterne blifvit uppmanade att bidraga, hvar och en med 8 sk. banko, till de medaljer, som militären skall bestå. Uppgiften förekommer i ett samtal, som säges hafva passerat mellan tvänne soldater, och som. är af stor märkvärdighet, om det ägt rum, iv rkligheten, och icke illa tänkt, AA HT OT SUN . N om det är en lompådition af artikelförfattaren. Vi hoppas, såsom: sagdt är, att något missförstånd måtte ligga till grund derför, emedan skandalen i annat fall vore nästan alltför stor, och man, med kännedom om hvad en i ordres påbjudgen frivillig gåfva af en soldat betyder, kunde på denna officiella medaljfeber tillämpa ordspråket: I den tiden utgick ett bud, att allt folket skulle beskattas. Vi lemhe läsaren, att sjelf döma härom af det ifrågavarande samtalet, hvilket lyder sålunda: En Soldat. Hör nu, Bror, förstod du den der ordren, som lästes opp i-dag. En annan Soldat. Ja visst, vi skulle betala en och hvar 8 skillingar till kungens. Den förre. Så tyckte jag med, men det är ej möjligt. Det är ju kungen, som skall ge oss gage och intet vi honom. Den andra. Det har du väl tätt i — men hans affärer lära ej vara så goda, kan jag förstå. Jag har hört sägas af Drottningholms kamrater, att kungen i flera år skall ha haft missväxt på sina: landtegendomar, och att ständerna slutligen togo hans egen. QCabinettskassa ifrån honom. Den första. Det var dumt gjordt, efter vi nuska göra sammanskott åt honom. Den andra. Egenteligen, ser du, så ska vi väll intet — utan det var ju en vänlig hemställan till oss. Den första. Du är dum. Det stod ju på order-I na, och då vet väl att man skall lyda en ordres. Den andra. Det är sant; men det stod ju också, att det var för det han uppehållit freden, och således besparat mycket soldatblod, kanske till och med vara egna lif. . Den första. Du pratar. Derföre må hvilken som helst hetala honom — men knappast bör en soldat göra det, ty derigenom. skulle man kunna tro, att vi äro så rädda stackare, att vi ville köpa oss fria från krig. För min del, jag säger det rent ut, så har jag alltid önskat ett fälttäg, ty hvem vet — jag hade då kanske kunnat vara Kapten nu. Du vet ju .att kungen sjelf har varit soldat — och har ändå blifvit Kung. Om han hade betalt för sig, för att få vara i fred, så hade -han,. min själ, cj varit hvad han är. Nej tack skall du ha, för friden betalar jag platt intet öre, och det just på den grund, att jag är Krigsman, skall jag säga dig. ÅA Den andra. Jag säger så jag med. Men hvad var det dom pratade om en medalj? . Den första. Det vete Gud. Jag har alltid tänkt, att det var -kungen, som skulle ge oss medalj och intet vi honom. Men jag undrar just hvad det skall stå på den der medaljen; för tapperhet kan det intet stå, efter den skall ges för friden. . ;Den andre. Nå, då skall det väl stå pån för fredlighet, kan jag tro. , Den förste. Det må så vara — men att armeen skall ge en sådan medalj? Den andre. Men han ska ha gjort mycket, säger dom, för armen. Kom också ihåg alla lustläger, som vi haft, och exercisbataljonerna på Drottningholm. Så ska han också ha ökat Officerarnes löner — och klädt upp hela armeen samt gjort nästan allaj Kaptenerne till Svärds-ordens-riddare och hvarannan Löjtnant till Kammarherrar och Kammarjunkare och lom, som ej äro det, kunna blifva: det, om de uppföa sig väl. Det der kostar väl pengar det, skall du tro. ! Den första. Han har väl ej tagit det ur sin egen! cassa heller?Min rothällare var riksdagsman sista sången och han har sagt, att landet får betala det sjelf. Den andra. Men Kungen har tänkt ut det, han,. indå.