Aftonbladet – 20 april 1843, sida 3

?lvåra ögon... Det dröjde ej länge, förrän lotser el kom, åtföljd. af herr Mörenhout, konsular-agen! tlför Frankrike och Förenta Staterna; vi seglade ål Papäitis : redd, men, stiltje inföll, och vi måste ; gifva oss: tålamod till följande morgon. Det var Jen skön, men på samma gång skräckfull anblick tIdå vår störa fregatt seglade emellan de korallbankar, hvilka uppstego här och der i viken, stunIIdom på så trångt rum, att två fartyg ej hade Ikunnat .,undvika hvarandra. Vi kastade ankar mellan landet: och en liten ö i viken, på hvilken den otaheitiska flaggen svajar och några kanoner äro planterade. Vi hade knappt kastat ankar, förrän flera båtar närmade sig, lastade med apelsiner, bananaser och andra frukter. Man lät öboerne komma om bord på fregatten och en lifIlig handel börjades genast på fördäcket. På OtaTheiti kunde vi likväl ej få någonting för litet tobak eller ett stycke tyg, endast klingande mynt gäller der; den spanska realen och den engelska halfshillingen äro de minsta myntsorter, som cirIkulera på ön. Otaheiti är rikt på växter; det Ihar brödfrukten, kokos-palmen, apelsinoch ciItronträd, den förträffliga yamsroten; man finner Ider plantager af sockerrör, kaffe, tobak och ananas On är endast bebodd vid kusten; den har ej mer än 8000 inbyggare. Missionärerne på Otaheiti äro mycket stränga och ville hindra qvinnor från att komma om bord på fregatten, men mot amiral Dupetit-Thouars bestämda befallning kunde de ej sätta siz, utan hundradetals vackra qvinnor kommo dagligen upp på fregatten. Den på Otaheiti herrskande religionen är metbhodismen i dess ..strängaste form; der. finnas få romerskkatholske,; och de fransyska missionärerne vinna sällan en själ för sin kyrka. Methodisterne fordra strängt iakttagande af yttre bruk; dagtigen bedes och sjunges i templen samt läses i bibeln. Söndagen måste Otaheitierne hålla, med engelsk stränghet; intet arbete får förehafvas, ja, eld får ej ens upptändas i spiseln. Men oaktadt all denna yttre fromhet hatar felket missionärerne och deras predikningar, och om drottning Pomare i dag upphörde: att låta leda sig af methedisterne, så skulle hela hennes moraliska makt öfver sinnena sönderfalla till intet i morgon. Vid vår ankomst var Otaheilis politiska läge icke rätt klart. Berättelsen. alt vi besatt Marquesas-öarna väckte sensation . och oro; väl vetande, att hon tillfogat de katholska missionärerne mången orältvisa, fruktade -drottringen genast, att amiral DupetitThouars skulle ankomma till ön; det första, vi erforo, var, att drottringen rest till ön Eimeo, som det föregafs för att der afvakta sin nedkomst, men i sjelfva verket, såsom man förmodade, emedan hon genomsen:hvalliskfångare erhållit underrättelse, att vi skulle inträffa med det snaraste. Be engelska missionärerne hade utspridt rykten af alla slag, det ena löjligare än det andra. Frankrike och dess regering svärtades och skildrades såsomvanmäktiga; intagna af. dessa föreställningar, öfverhopade infödingarne de på ön vistånde fransmän med besvärligheter, mot hvilka dessa ej hade något skydd. Konsularagenten hade ringa inflytelse och var till och med enigång i fara att blifva mördad. Ej bättre behandlades de katholska missionärerne. : Alla fransmän på ön längtade otåligt efter fregattens ankomst. I en vecka sysselsatte sig amiralen med undersökningen af sina landsmäns besvär. Derpå börjades underhandlingar, angående den skadeersättning, autoriteterna skulle gifva. Amiralen fordrade i början 410,000 dollars, med den hotelsen, att fiendtligheterna skulle begynnas, om icke denna summa vore erlagd inom 48 timmar. Men med detta steg voro fransmännen på ön icke belåtna; de föreställde, att 410,000 dollars vore en så obetydlig summa, att den inom 6 timmar kunde vara om bord; att hvarje methodistmissionär kunde bispringaldrottningen dermed; men att fregatten knappt skulle vara afseglad, förrän man åter skulle afpressa dem ersättningssumman i dubbelt mått. Allt gick likväl annorlunda än man förmodat; underhandlingarna räckte i flera dagar, höfdingarne på ön voro: ej ense med drottningen; de förra visade sig be-! nägna alt bevilja allt det begärda, hvaremot Pomare ej ville betala någonting och öfver hufvud visade sig mycket ogin. Höfdingarne församlade sig, för att göra slut på saken och fattade ett gemensamt beslut. Genast efter rådsförsamlingens upphäfvande kommo några af dem om bord för alt öfverenskomma med amiralen. Följande dagen erfor man underhandlingens åtgång. Man gaf oss j de 10,000 dollars, men ön ställde sig under Frankrikes skydd. Detta rådsbeslut förelades drottningen till antagande; hon skyndade sig att ratiicera det. Amiralen började genast vidtaga de nödiga åtgärderna. Det bestämdes, att den otaheitiska skulle upptaga den trefärgade flaggan i det nre, såsom ett tecken till protektoratet. Derpå nsatte amiralen en provisorisk regering, bestånde af konsularagenten, hvilken erhöll titel af wunglig kommissarie, löjtnant Reine, såsom miliärkommendant och fändriken Carpegna såsom iamnkapten. De begge sednare officerarne, jemte let nödiga manskapet, fördes i land. Amiralen itsaf ännu några förordningar, hvilkas verkstälande anbefalldes den provisoriska regeringen. Tiligt på morgonen d. 26: Sept. lyftade vi ankar för tt segla till Valparaiso. ite ———— —2A OA ss S AA BM VM mm mm MA —-—-— ny —— — sr nn — Franska tidningen Charivari för d. 34 Mars inehåller en ganska rolig karikatut, föreställande ictor Hugo, som står, med oerhördt stor panna och egge händerna i byxfickorna, utanför teåtre francaise, ler man ser en affiech innnehållande les Puroravac