Aftonbladet – 20 april 1843, sida 1

ken hon inom få minuter blef alldeles förtjust. Det beramades nu, att Hilma skulle återvända till sin far, som väntade henne vid middagsbordet, och att våra resande skulle öfverraska den gamle, då han, efter gammal vana, rökte sin pipa vid kaffekoppen. (Forts. följer.) —ER—— cc — Konsgrnärstast. Under Ludvig XIV:s reges ring uppehöll sig en italiensk teatertrupp i Paris, der den gaf pjeser, ömsom på italienska och franska, Häröfverkom den i process med: Theåtre Francais, som yrkade, att italienska teatern ej skulle få betjena sig af franska Språket. Konungen beslöt att sjelf afgöra striden och lät förekalla begge parternes sakt förare: Buron, en af fransyska teaterns utmärktaste. skådespelare, tog först till ordet och försvarade med segrande vältalighet sin tcaters rätt. Han tystnade, och hansctal hade synbarligen gjort stort intryck på konungen. Dominico, italienska teaterns arlekin, som var Barons motpart, syntes äfven slagen. Förlägen framställde han! ödmjukt, liksom för att få tid att återvinna gin fattning, den frågan: Ers majestät, skall jag tala franska el:er italienska ? Tala hyjlket du vill.ö Mer Behöfves icke,, utropade Dominico, plötsligt afkastande: sin lätsade förlägenhet, min process är vunnen ! Ludvig förvånades, skrattade och — höll med honom. Baron gjorde väl invändningar mot denna dom, men konungen vägrade att taga sitt gilna ord tills baka, och italienarne fortforo att uppföra franska pjeser. — EN pyr BOR. Då den aflidne markisen Wellesleys böcker Nyligen försåldes i London; gick en, ännu i bokhandeln tillgänglig skrift; som der kostade 46 sk. Bko, till en summa af 95 41sh. (1,200 Rdr Bko). Anledningen var, att markisen sjelf gjort ett par anteckningar i den, af hvilka en innefattat ett beröm öfver Alisons europeiska historia, hvilken Blackwood i London förlagt. Denne ville nu köpa boken, för alt begagna markisens anteckning till puff. En annan ville hafva boken, för att. få markisens handteckning, och slutligen ville den aflidnes broder, herigen af Wellington, hafva den, af-någon annan or:ak. nSograren i hundrade slagtningar, segrade älven här, d