Aftonbladet – 20 april 1843, sida 1

vela besväret. Kyss nu din svägerska på samma sång som jag. Gif aktl ett, tu, tre! Rutschentjelm, som höll sig på vördnadsfullt fstånd, med: den lilla herr Lars på sina armar, såg med klappande bjerta huru Filma öfverlemf ade sig åt hela hänförelsen af den oförmodade slädje, som mötte henne. Under smältande 1leinden såg hon in i Isabellas strålande. ögon, och udrig hafva väl fyra klarare stjernor brunnit mot hvarandra, under uttryck af glädje och kärleks De tycktes njuta i åskådandetaf hvarandrasskönhet, och då Isabellaunder utrop: Syster! så vacker! ånyo slöt Hilma i sin famn, öfvergjötos dennas kinder af den skäraste rodnad, emedan hon nu först kom att märka Rutschenhjelms närvaro. Lenoir, som följt riktningen af hennes blick, skyndade mot vår bjelte och förde honom fram mot den allthögre rodnande Tlilma. Här ser duh — ropade han .— en gammal bekant, som, ifrån att. vara din och vår fars kusk, nu tagit tjenst som barnpiga hos mig. Nå, bror Rutsehenhjelm: åt Hilma få:se på lilla skrikhalsen, så är jag säker på att hön, för sin brorssons skull, förlåte dig ditt öfverdåd.s Med ett leende, fullt af det täckaste bryderi mottoz Hilma barnet ur Rutschenbjelms hände: och höljde det med kyssar; hvarunder Rutschen hjelm hviskade: Vågar jag hoppas, att ni antage: oskulden till böneman för mig? vÅh ja, jag antager den — svarade Hilma me en glad blick — ehuru det är litet förmätet a er, alt just välja oskulden dertill. Men på denn sälla dag skulle jag kunna förlåta min dödsfiende om jag hade någon sådan, huru mycket heldr då deny: som -. som ... Som? -bSom är min älskade brors vän — svarad förvirrad, och började åter att smeka de ille. Hilma talade fransyska med färdighet, och ho Ihade mycket att säga sin nya svägerska, i hvi