Aftonbladet – 19 april 1843, sida 1

UTRIEES. SCHWEITZ. Kanton Aargau håller i sig i klosterfrågan. Dervarande regering har redan 3 dagar efter emottagandet af anmaningen från federalstyrelsen (Vorort), att återkalla sitt beslut om klostrens indragning, svarat att de skäl, som föranledt detta beslut, ännu fortforo i hela ssin kraft, och att kantonen således icke kunde efterkomma uppmaningen att återställa klostren. Som federalregeringen hotat med exekution, i fall Aargau icke gaf med :sig, så lärer vapenmakt nu komma att användas, såvida icke någon bemedling kommer emellan. ORIENTEN. Man tror sig nu veta, att Rysslands ultimatum till Porten i Serviska frågan innehåller: 4) begäran att: upphofsmännen till Serviska revolutionen måtte bestraffas; 2) att den nuvarande fursten Alexander Georgewitsch måtte afsättas; 3) att ett nylt fursteval anordnas, i enlighet med landets lagar, hvaremot det skulle stå Sultan fritt, att annullera den ferman; hvarigenom hans aflidne fader förklarade furstevärdigheten ärftlig inom familjen Obrenowitsch. I fall beskyllningarne emot furst Michael skulle befinnas grundade, så skulle Sultan kunna utesluta honom från antalet af valkandidaterne. Om Porten ieke antoge dessa vilkor inom 24 timmar, så skulle herr Butenieff gå ombord på ett vid Bujukdere liggande ryskt krigsfartyg. -Der skulle han ännu i tvenne dygn afvakta Portens beslut, och om detta utföllevägrande, då afsegla till Odessa. i I södra Ryssland hade betydande trupprörelser egt rum under de sednaste veckorna, så att denna makt tyckes bereda sig, att med vapen understödja sina fordringar, i fall så skulle behöfvas. OSTINDIEN. Den nye generalguvernören, lord ElUlenborough,-som så starkt klandrat sin företrädares, lord Aucklands eröfringsplaner, är icke utan sina egna, och de, som närmare känna hans herrlighet, försäkra, att, så länge han fortfar att vara generalguvernör, skola icke 6 månader förflyta, utan att vara vittnen till någon eröfring, någon omhvälfning i besittningsrätt bland de ännu så kallade sjelfständige furstarne i hans grannskap. Knappt var hämndeoch härjningståget mot Afghanerne bragdt till ända, förrän man finner Engelsmännen åter uppträda eröfrande vid nedra Indusfloden, der en folkstam, Beludscherne, ånnu lefde sjelfständig undeår sina höfdingar, benämnda Emirer. Det är för att trygga segelfarten på Indusfloden, heter det, som Engelsmännen nu af Beludschernes område bemäktigat sig en sträcka af nära 150 svenska mil, sedan en batalj föregått, i hvilken Beludscherne blifvit slagne. Om dessa händelser, vid hvilka både pennan och. svärdet varit verksamime, berättås i engelska blad hufvudsakligen följande: Lord Ellenborough hade befallt general Napier, attförmå emirerne att antaga en traktat, genom hvilken de skulle afträda vissa fasta platser i Scinde och lemna skeppsfarten på Indus fri och estörd.. Det lyckades väl Napier och engelske agenten hos emirerne, major Öutram, att såvida förmå dem till eftergift för lord Ellenbo