Aftonbladet – 18 april 1843, sida 2

omkring för ögonen. Jag menar att jag blir tvungen att stadna på Rabbalshed, ty åka orkar jag inte längre, det är absolut omöjligt.n N ,Stackars gossel, sade brukspatronen, och detta allt lider du för min skuld. Men det är ännu sex mil till Strömstad. Hur i Guds namn skall man bära sig åt?n Det blir väl bäst att jag stannar här, — pustade kusken — om ett par dagar kan jag ju komma efter. Jag är visst inte ömtålig af mig, det kunde hr patron se i går, men nu kan jag inte fara längre, det är inför Gud sannt. pDet var också f-n till otur jag haft med kuskar på denna resal sade brukspatronen. Men det är väl bäst, ser jag, att du gör som du säger. Jag vill skicka doktor ut till dig, så fort jag kommit till staden. ;Det behöfs inte hr patron — inföll Rutschenhjelm — här omkring finns en klockare; som är rasande snäll att bota benskador och allt annat ondt. Jag skall skicka efter honom., De voro nu framme vid Rabbalshed, der vår hjelte lät bonden lyfta sig ned af kuskbocken, hvarunder han pustade af alla krafter. Han infördes i ett rum, der han genast nedlades på sängen och brukspatronen kom sjelf ditin och beklagade på det högsta sin raska tjenares olycka samt uppmanade gästgifverskan att på det omsorgsfullaste sköta honom. Låt mig nu se att du snart blir frisk — sade han till Rutschenbjelm — och välkommen efter, så fort du kan åka. Jag glömmer aldrig ditt raska förhållande, och tänk nu allvarsamt på att stadna i min tjenst. Se här litet grand till dina bebofvern, tillade han och räckte Rutschenbjelm en sedel, ganska betydlig för en tjenare, inga invändningar! tag du emot bara, ty jag vore ju för närvarande alldeles pank om du ej försvarat min kassa i går. Du skall få mer, mycket mer sedan.n Sedan den goda gubben räckt honom sin hand, den Rutschenbjelm bjertligt tryckte, stapplade han ut, och Rutschenbjelm låg der nu, glad öfver att vara qvitt sin kuskbefattning utan några obehagliga scener, men tillika sörjande öfver att äfven med detsamma vara skiljd från den sköna Hilmas åsyn, hvarutaf han kännt en så ren njut